United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kalle såg på honom med stora, runda ögon: Varför inte det? Ä det något fel med dig? Nej, sade Stellan och log åter. Så skakade han flera gånger sakta på huvudet: Nej, det ä inte något fel med mig, åtminstone inte på det viset du tror. Det blev tyst. Kalle såg sig omkring, upptäckte de många böckerna och log. Till sist reste han sig: För fan! Jag får ge mig i väg!
Den unge, hygglige sergeanten hade på fördäcket varseblivit henne, som skilts ifrån sin moster; och det väckte hans uppmärksamhet, att hon vid avresan stått i en liten nätt fruntimmershatt av vit kambrik, men efter en stund låtit hatten försvinna från huvudet, visande sig i stället nu med en silkesschalett över hjässan, såsom "jungfrur" bruka.
Dock icke sällan hör man omtalas lika underbara syner och uppenbarelser. Undfick din moder sin uppenbarelse i vaket eller drömmande tillstånd, du unge Sorgbarn? Men Sorgbarn svarade ej på denna fråga, ty hela hans akt var fäst på riddaren. Gossen skakade huvudet och sade till sig själv: Nej, sådan är han icke. Min moder sade, att han är ung, vacker och skägglös.
Han kände sig så full av möjligheter, när han talade med henne. Hon skrattade inte åt honom, när han berättade om sin konfirmation. Han frågade henne, om hon inte ens fann det en smula löjligt eller överdrivet. Men hon bara skakade allvarligt på huvudet och sade: Inte är det löjligt att ta sådant på allvar. Och en gång svarade hon ingenting, utan tryckte hans hand länge.
Mannen, som tydligen var närsynt, hade tidningen utbredd framför sig på bordet och läste den så att säga med näsan. Då och då ryckte han plötsligt till, som om han fått en idé, klappade hunden åtta gånger på huvudet, riktade så blicken mot taket, försjönk i en minuts djupa tankar, ryckte till på nytt och tog en pris snus ur en liten silverdosa.
Han tyckte sig höra tassande, vankande steg. Kanske en hörselvilla. Eljest intet ljus, intet ljud. Endast dropparna, som föllo tätare och tyngre från träden. När han för fjärde eller femte gången vände tillbaka in i köket, fann han bröderna sovande. Han sjönk ned på sin stol, lutade huvudet bakut och somnade. Men då natten var mer än till hälften liden, väcktes de alla av ett skrik.
Korpen, som nu var sömnig, oroades av denna rörelse, flaxade, lyfte sig och flög med tunga vingslag till närmaste punkten av den halvförfallna stadsmuren, där han satte sig i skuggan av en myrtenbuske och stack huvudet under vingen. Vid den tystnad, som rådde, förnummos från avstånd melodiska toner, och på ån, som lyste i månens sken likt smältande silver, närmade sig en båt.
Han stack sin värja in mellan benen, satte armbågen mot knäet utanpå uniformen hade han behållit sin grå överrock på och stödde huvudet i handen. Han sade icke ett ord, bara såg på henne. Plötsligt vaknade kvinnans sociala självbevarelsedrift hos Edmée hon förstod, att de måste tala.
Hans farmor hade kallat honom högfärdig och fåfäng och falsk. Var det inte han , som gjorde allt för att bli en god mänska, för att träda fram med den rätta sinnesförfattningen? Och så kommo de med silverpjäser och skräddare! Var det ingen, som förstod honom? Han satte sig vid skrivbordet, med huvudet i händerna, i en dov vrede och trött förtvivlan.
Är det då verkligen av så stor vikt för dig att veta, vad jag tänker om dig? Hon skakade på huvudet och såg ut i rummet.