United States or Trinidad and Tobago ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan kunde ej längre förebrå honom att smita undan eller bryta sina löften. Kalle var uppriktig. Då Stellan frågade honom: Kommer du i eftermiddag, svarade han: Dä vet ja inte. Det var förgäves, som Stellan vädjade till det förflutna och dess minnen.
Medvetandet om att deras arbete haft sin betydelse för att framkalla all denna fägring, sporrar dem till nya ansträngningar, hjälper dem att älska arbetet och att blifva glada, goda och nyttiga människor. En lektion. Med teckning. Nu tror jag", sa' Kalle, "I kommen i rad Och tänken visst genast få spisa. Men se, jag har något att lära er jag, Som jag med exempel skall visa.
Uppmuntrad av framgången, blev Kalle allt vildare och djärvare. Han bröt inte lås, men han gick igenom takstolar, han stal inte pengar, för det var farligt, men han tog ut naturaprestationer, friheter, förmåner.
Får han va mä, Kalle? frågade Agust den förfärligt store pojken. Han bor i vår gård, fastän på Storegård. Men han får leka mä oss. Den förfärligt store pojken mönstrade Stellan ännu en gång. Agusts rekommendation tycktes ha gjort ett visst intryck på honom. Med en fältherregest pekade han bort mot vänstra flygeln och sade: Ställ dig på sladden då. Stellan placerade sig på anvisad plats.
Och hon hade en så bra kamin, som alltid var glödhet. Vem ä gamla Kerstin? Dä ä min gamla barnpiga. Och hon bor i Lillegård. Kalle nickade betänksamt. Och hos henne kan vi få låna en knappnål, som vi kan sticka oss mä i fingertopparna. Nu spärrade Kalle upp ögonen: Sticka oss i fingertopparna! Va pratar du för skit? Vafför skulle vi göra dä? Ack, dä va sant!
Med ena handen höll han om en trädstam, och med den andra fattade han Kalle först i håret, sedan i kragen och höll honom öfver vattnet, till dess läraren och flera andra kommo till. Följande dag och ännu flera var Kalle borta från skolan. Han hade varit mycket nära döden, det visste han och alla kamraterna. Läraren besökte honom hvarje dag, och de båda hade mycket att samtala om.
Det var där jag första gången kom fast.» »Du hade stulit?» »Stulit? Tagit, ja! Och så ställde jag till slagsmål med karlarne. Jag märkte också en af dem, en, som skulle ta' mig med våld, när jag inte ville själf. Det var min mening att strypa honom förstås, fast han kom undan med lifvet. Men han fick sig ett par bra rapp och så satte de in mig.» »Kalle hjälpte dig väl ut igen?»
Det dröjde ej heller så värst länge, innan han lärde sig, att man kan undvika sina fiender, Kalle med glaskulan, Jonne med vagnen och Märta Gyllencrantz, genom att i sin ordning göra sig vän med dem, som också voro deras fiender. Efter denna princip valde han sina vänner. Urvalet skedde ingalunda medvetet. Det föll sig helt naturligt.
Och då han väckte honom, störtade Kalle upp, ryckte till sig mössan och försvann med ett: Koss i Jisse nam! Kommer du i morron? Men Kalle hade ej tid att svara. Minuten efter kunde Stellan höra honom ramla nedför stora trappan. Men dagen efter infann han sig i alla fall. Stellan kände sig lättare om hjärtat. Kalle var i alla fall hans vän, hans verklige vän.
Kalle hade använt middagsrasterna att gå omkring och säga: I morron går ja å Stellan över rännan. Men andas du ett enda ord om dä, får du på käften. Nu hade också Stellan fickorna fulla av stenar, som han då och då med kännarmin och huvudet på sned singlade ut över den stålsvarta isen i strömfåran. Han var rädd. Men han vågade ej visa det.