United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
En kraftig man två mörka ögon, ett svart skägg och en mjuk slavinnegestalt med ett blekt ansikte. Det var hon som talade, och han hörde på oroligt otåligt, medan han flyttade kroppens tyngd över från det ena benet till det andra, stack händerna i fickorna och åter tog dem bort. Vad talade hon om?
Han kan ju ha krut i fickorna du är ett sådant godtroget lif, Erland! Sitten stilla och praten inte! sa fotografen. Rätt som det är, smäller det! Herren välsigne och bevare kved Ingeborg. Var nu ingen höna, tös! Bry sig inte om henne, herrn! Hon har aldrig varit »afdagatagen» förr! sa Erland i hastigheten. Fotografen vred sig för att inte brista i skratt. Sådant var han vand vid på den tiden.
När han tillfrågades om hade lust att stanna kvar här i gården, och det för alltid, svarade han först säfligt, att han för sin del inte hade något häremot. Inte kände han sig precis glad öfver förslaget heller, bara just som undersam och lite uppnervänd på invärtes. Så han sköt upp axlarna, satte händerna i "fickorna" stirrade ut framför sig och stod där och teg.
Kölden stack rakt genom yllevantarna och strumporna. Det isade kring knäskålarna och på vaderna över stövelskaften. Men det var en skön smärta. Mot detta kalla, gnistrande vita kommo från alla kanter svarta figurer med händerna nedstuckna i fickorna och näsan i rockkragen springande mot skolan, där de höga fönsterna i bönsalen lyste som kyrkan en julotta. Jo då. Kanalen ligger redan.
Han fattade om sin kusins armar, för att hindra honom att finna pistolen, hvilken han letade efter i fickorna. Nej, nej, hindra mig inte, jag vill, jag skall, och måste dö! Mitt regimentes, den corps jag tillhör, dess ära framför allt! Man skall ej sätta mig mig, Thorsten Ulf vid Bjälomowarne på bysis för en pigas skull ! För min slägts ära måste jag offra mig.
Prästen vandrade sävligt omkring och tog sig en kaka här och en bulle där och stoppade dem tankspritt i fickorna. Slutligen lät han upp sin mun och sa: Här pratas hit och dit om kärlek och annat, men jag tänker att här finns någonting, som ska döljas. Någonstans ligger en hund begraven, det ska ni få se. Allting står inte rätt till. Och vad är det nu för en historia med den bortsprungna flickan?
De gjorde ett slag kring gatorna för att samla upp en handfull pojkar, fyllde fickorna med sten och vandrade längs strömfårans kant. Nu var det endast mitt ute i rännan isen svarade med en klingande nattfrusen ton, när man singlade en sten över den. Till slut stannade Kalle där det svarta isbandet var som smalast. Ska vi göra dä här? frågade Stellan. Kalle nickade.
Och med hatten djupt nedtryckt över pannan och händerna nedborrade i fickorna, störtade Markus Larsson på dörren och skyndade med långa steg gatan framåt, som om han velat springa ifrån minnet av den olycklige lotsen. En timma ombord. Jag sprang upp på fallrepet och var ombord på briggen »Warrior». Dalarö låg snart bakom oss och vi höllo ned åt Vaxholmsleden.
Medan han såg på henne, flögo hans tankar långt bort. En dag blef hans rock underkastad en noggrann undersökning. Kajsa fann i fickorna någonting, som skulle skrämt lifvet af en hufvudstadspiga.
Jo, minsann, är det så! Hm! hvad är lifvet? En usel strid om intet, för intet. För några lumpna trasiga pappers skuld skall jag dö. Ja dö, och det ännu i dag, i denna samma drägt, som jag går och står, i mitt regimentes ännu af skam och nesa obesmittade uniform, så bör jag dö, och här skall jag dö, här! hos dig! Han gräfde i fickorna, nervöst, darrande, retlig.
Dagens Ord
Andra Tittar