United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sedan började någon ond ande anfäkta henne. Den kom liksom bakifrån och hotade henne. Hvad ville den? Lilla Anni?... att och qväfva henne ... och strypa henne vid halsen ... de andra ... och sedan sjelf ... hoppa i en vak... Herre Kriste, hjelp mig ... bevara mitt förstånd... Hon tyckte sig falla ned vid korsets fot och der ropade hon Herren till sin hjelp.

I orkestern sträckte herrarne halsarne ... det var en oro, ett tissel och ett tassel. Tenoren kände, hur hans runda kinder bleknade af förskräckelse och hur hans korta och stadiga ben darrade, som om de icke velat bära honom. Hans tunga brände, hans hals sved som om man hade hållit att strypa honom. Hvad var det? Hans första tanke flög till trikoterna, voro de uppspruckna ... eller hvad?

Skulle vi begifva oss dit till häst eller till fots? Alldeles som ni behagar. Hör ni! Skaffa mig en sadel. Vi rida dit. Ja. Värkligen? Tror ni er här en sadel. Alldeles säkert. Var fullkomligt obekymrad. O, det var roligt! skola vi rida hvarje dag, inte sant? ofta ni blott behagar. Jag satt ett stycke ifrån dem. Antti såg ej ens åt mig. Det var som om någon velat strypa mig.

Oloferno Vitellozzo, din onkel önskar träffa dig, du vet väl, Fago Appiani, som jag låtit förgifva under ett gästabud! Maffio Orsini, och tala i andra världen om mig med din bror af Gravina, som jag låtit ombringa under hans sömn! Apostolo Gazella, jag har låtit halshugga din far, Francisco Gazella, jag har låtit strypa din kusin, Alfonso af Arragonien, och träffa dem! min ära!

Han brukar läska sig med att strypa någon och opererar därefter bort hufvudet, som han sedan konserverar efter en af honom själf uppfunnen metod och införlifvar med sin samling.

De anklagade mig för tjuveri och hånade min fosterfar för hans gudsfruktan och kallade även honom och min köttslige far för tjuvar... när jag tänker det, sjuder det i mig... jag skulle vilja strypa dem, de uslingarne... Misstänkt för tjuveri! det är ju förskräckligt!

Sällan var det främmande här, men ändå oftare än nu. När folk såg , var han artig mot frun, kärvänlig och söt som hade de varit fästefolk, men när de voro ensamma... Fy en sådan inpiskad kanalje! Om jag bara finge strypa honom visst som det inte får ske, suckade Leena och kramade en af stolparne i den medlösa vaggan, stackars frun!

Simon kastade sig över honom och grep ånyo med de långa nagelväpnade fingrarne kring hans hals för att strypa honom. Klemens förlorade medvetandet. Hela detta uppträde hade endast upptagit några sekunder. I nästa ögonblick hade Krysanteus ilat till sin sons hjälp. Med möda lyckades han befria Klemens ur pelarmannens händer. Simon uppgav ett ursinnigt rop, när han igenkände sin nye motståndare.

Han grep med sina händer kring hennes hals, som om han ville strypa henne, han slängde henne härs och tvärs, som om hon varit ett viljelöst ting eller en tom klädnad, och hon skrattade friskt och ungt. Främmande för hvarandra de två! Jag har sådan lust att misshandla dig! sade han. Och hon skrattade vid en jämförelse mellan denna hårdhändta kärlek och den förra själstortyren.

Åh nej, man har gett mig tråkiga böcker, man har tussat polis efter mig, man har nog gjordt godt, godt, att jag ville strypa dem, som gjort mig godt, om jag kunde. Din stackars mamma, hon skulle ha skyddat dig... Om hon lefvat ja... Om det icke hade funnits en dålig qvinna... Sådan som jag... Sådan som du hållit att bli. Hör du, Liisa, titta in hit lite, jag öppnar dörren: de se dig icke.