United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, men visste du att dä skulle bli tal på excisfältet för oss sossalister? Dä visste ja visst dä. Ja, men visste du att dä skulle bli musik? Dä visste ja visst dä. Dä ska bli regementsmusik. Rabulisterna sågo på varandra. Vem har sagt dä? Dä har pappa sagt. Men nu hoppade Agust jämfota av glädje. Till slut måste han göra vallstupstående mot väggen för att få utlopp åt sin glädje.
Han sade: Bjuder du på karameller och wienerbröd då? Stellan nickade ivrigt. Men då ska dä va ett wienerbröd och två karameller var? Stellan nickade. Men dä ska va ett wienerbröd och tre karameller var? Stellan nickade flera gånger. Får ja va mä på demstrationen då? Dä vet ja inte, svarade Agust, men ja ska fråga. Ja, men ä de riktigt säkert? Ja. Men det ska va ett wienerbröd och tre karameller.
Stellan svängde runt på klacken för att hämta sig. När helomvändningen var fullbordad, sade han: Dä visste ja visst dä! Va visste du? Att dä va demstration? Nä du, där ljuger du. Ja visste att dä inte va demstration. Men varför sa du då att du visste att dä va demstration? Dä sa ja bara för att skojas. Agust stötte sin granne i armbågen: Sån djäver! Och så blev det tyst en stund.
Han följdes av de tre yngre manliga rabulisterna, och en stund stodo de alla fyra upp och ner i luften. När Agust hämtat sig gick, han åter fram till Stellan och sade: En sån djäver! Koss i Jisse nam! Regementsmusik säger den lögnhalsen! Regementsmusik! Nä du! Dä ska bli sossalistmusik. Det blev tyst. En stund betraktade de Stellan med ett äckelblandat förakt.
Då, plötsligt, sade den förfärligt store pojken, som var löjtnant: Va fan står du å glor för? Stellan rätade upp sig, gjorde ställningssteg med klackarna och sin vackraste honnör: Ja skulle va mä på demstrationen. Den förfärligt store pojken såg på honom från topp till tå. Vem har sagt, att du ska va mä? Dä har Agust. Vem fan ä Agust? Stellan pekade på Agust.
Han fick ett wienerbröd och tre karameller för att ja skulle få va mä? Men nu bröt indignationen fram ur Agust: Dä va en djävra lögn. Ja sa aldrig att du skulle få va mä, men ja sa att ja skulle fråga de andra. Sa ja inte dä va? Han vände sig om i ledet till de andra rabulisterna från Lillegård, som nickade bekräftande.
Han kommer in på Storegård nu. Stellan nickade. Han tog av sig skorna och bad Agust hålla dem. Agust gav honom några sista råd och upplysningar: Du ska va rapp i vänningarna. Dä där ska gå mä en sju djävra vänster. Stellan nickade på nytt och smög sig in i gången. Rabulisterna följde ej med. De hade inte förtroende för honom. Där låg gödselhögen, samlad, rund och hög.
Gång på gång gick han ut på gatan för att se, om inte rabulisterna syntes. Till slut kommo de, hela raden. Han sprang emot dem. Redan på långt håll ropade han: Säg, Agust, får ja vara mä på demstrationen? De sågo på honom. Till slut svarade Agust: Nä du! Dä får inga såna som du. Dä ä bara vi folkskolepojkar som ä sossalister. De fortsatte fram mot Lillegård. Han följde ett stycke efter.
Medan Agust kommenderade och skrek, stod Stellan i den finaste utrustningen, som bestod i en bröstplåt, och såg på som en riktig löjtnant på kaserngården. Han var fullt lycklig. Han och rabulisterna blevo en dag så goda vänner, att de bjödo honom följa med sig in i vedboden. Där visade de honom mannens stolthet, var och en av dem. Och så sade de: Får vi nu se din? Stellan tvekade.
Agust, som var den äldste och åtta år gammal, förklarade till och med att det var en skitlek. Men sedan Stellan tömt sitt förråd på sablar och kaskar och annan krigsrustning och dessutom gjort Agust till sergeant, visade sig all fara för myteri undanröjd.