United States or South Georgia and the South Sandwich Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan svängde runt på klacken för att hämta sig. När helomvändningen var fullbordad, sade han: Dä visste ja visst dä! Va visste du? Att dä va demstration? Nä du, där ljuger du. Ja visste att dä inte va demstration. Men varför sa du då att du visste att dä va demstration? Dä sa ja bara för att skojas. Agust stötte sin granne i armbågen: Sån djäver! Och så blev det tyst en stund.
På fötterna hade hon ett par röda halvstövlar. Det rika bruna håret hängde utslaget över den bruna rocken, och hon kastade händerna bakåt, så att tyget slog upp från de nakna armarna, som hade gropar vid armbågen. Kölden kände hon icke. Försäljarna rullade upp hela regnbågar av tyger och kläder. Köp grönt tyg, merkuriusstjärnans färg, ger tur i spel! Något för dig, Karl Algotsson.
Lilla Anni såg på henne med en ångestfull blick, liksom den, som begär hjelp, men ej kan tala om sin plåga. Hon kände på barnets händer och fötter; de voro kalla som döden. Mari upphörde att vagga, stödde sin kind mot venstra handen och armbågen mot knäet. I denna ställning såg hon på, hur lilla Anni höll på att dö. Holpainen märkte, att det var något särskildt med barnet, och gick närmare.
Gumman, som springer ut och in med fat och tallrikar, stryker ofta förbi de båda, alltför ofta att ej bli bemärkt av Ida, men ej av Carlsson, förrän hon sticker honom sakta i ryggen med armbågen och viskar: Carlsson ska vara värd och hjälpa Gusten; han ska vara som hemma här! Carlsson har bara ögon och öron för Ida och svarar gumman med något skämtsamt.
Om aftnarne slog han upp fönstret, lade armbågen på brädan och satt däruppe bolmande ur pipan eller en ur västfickan framletad cigarrstump, under det han också kunde läsa i en veckotidning, vilket gav honom nerifrån sedd ett utseende som om han vore patron själv på gården. Men när det blev skumt och han tänt ljus, lade han sig på sängen och rökte.
Ella gick rakt fram genom den tätt hopade skaran af unge män, klöf som en ung tjur sin väg genom alla hinder, rusade fram öfver hela golfvet och stod inom ett ögonblick framför Hedda, efter det han med armbågen stött bort Paawo och de andra.
Om aftnarne slog han upp fönstret, lade armbågen på brädan och satt däruppe bolmande ur pipan eller en ur västfickan framletad cigarrstump, under det han också kunde läsa i en veckotidning, vilket gav honom nerifrån sedd ett utseende som om han vore patron själv på gården. Men när det blev skumt och han tänt ljus, lade han sig på sängen och rökte.
Så hördes med ens skrapande ljud på hällen och William reste sig hälft, stödd emot armbågen, och lyssnade. Det flög ett leende öfver hans ansigte; han hade känt igen Pelle Wahlbergs och fröken Johnssons röster. »Det tycks vara flere än vi, som äro ute för att taga afsked med utsigten», sade han.
Hon slog sig ned på bärget, stödde sig mot armbågen och intog en halfliggande ställning. Klädningen föll i yfviga veck omkring henne, lockarna glänste i ringlar kring axlarna och handen, mot hvilken hon lutade kinden, var bländande hvit. Framför sig lade hon en uppslagen bok, men blicken fäste sig icke vid den, utan gled svärmiskt långt ut öfver vattnet.
Han ställde elfenbenspjäserna till rätta på rutorna, och i det han lutade sig fram över bordet, sade han lågt: Jag vet, att du kan tiga icke ropa till och skrika, som damer bruka? Hon böjde omärkligt på huvudet. Hon satt med armbågen mot bordet och pannan lutad i handen och flyttade en bonde. Kairo har kapitulerat. Egypten... Han sade icke mera.