United States or Malta ? Vote for the TOP Country of the Week !
Indelta armén hurrar icke, ty man har glömt ge dem brännvin. Skott. Regementsmusik. Flaggor. Men ute på åkern går bonden bakom sina oxar och kör i trädan.
Ja, men visste du att dä skulle bli tal på excisfältet för oss sossalister? Dä visste ja visst dä. Ja, men visste du att dä skulle bli musik? Dä visste ja visst dä. Dä ska bli regementsmusik. Rabulisterna sågo på varandra. Vem har sagt dä? Dä har pappa sagt. Men nu hoppade Agust jämfota av glädje. Till slut måste han göra vallstupstående mot väggen för att få utlopp åt sin glädje.
Tja, det ska det nog bli. Ska dä bli regementsmusik? Är du alldeles förbannad pojke! Vem har sagt det? Ja trodde dä. Du tror så mycke. Jaså! Tack, snälla pappa! God natt, snälla pappa! Då han dagen efter som vanligt sökte upp rabulistbarnen på Lillegård möttes han av en högtidlighet, vars like han förut aldrig känt. De knappast hälsade på honom.
Han följdes av de tre yngre manliga rabulisterna, och en stund stodo de alla fyra upp och ner i luften. När Agust hämtat sig gick, han åter fram till Stellan och sade: En sån djäver! Koss i Jisse nam! Regementsmusik säger den lögnhalsen! Regementsmusik! Nä du! Dä ska bli sossalistmusik. Det blev tyst. En stund betraktade de Stellan med ett äckelblandat förakt.
Varför förstod hon inte, att det var fördenskull han blivit som han var, fåfäng, falsk och högfärdig: han hade aldrig känt sin mor! Han fördjupade sig i tanken på henne, föresatte sig att tänka på henne. Men han hade ej något minne av henne. Jo, kanske ett, svagt, flytande, ohållbart: någonting i vitt och med regementsmusik...