United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då, plötsligt, sade den förfärligt store pojken, som var löjtnant: Va fan står du å glor för? Stellan rätade upp sig, gjorde ställningssteg med klackarna och sin vackraste honnör: Ja skulle va mä på demstrationen. Den förfärligt store pojken såg på honom från topp till tå. Vem har sagt, att du ska va mä? Dä har Agust. Vem fan ä Agust? Stellan pekade på Agust.
Det stod plötsligen för honom, att kanske hon kunde göra något åt saken. Han rusade upp till henne: Kerstin, säg får ja lov och va mä om demstrationen. Kerstin såg på honom över sina glasögon: Ä han från vettet. De ä inte för såna som han. Stellan blev ursinnig. Han slog omkring sig med armarna och stampade i golvet: Ja, men ja vill. Ja vill!
Helst skulle han ha velat gråta, skrika, rulla sig på stenläggningen i känslan av sin egen maktlöshet. Han måste tro det. Det var ofattligt. De skulle gå med i demstrationen. Och där skulle vara fanor och musik, precis som i vaktparaden och de skulle få marschera med. Och han skulle inte få vara med.
Han sade: Bjuder du på karameller och wienerbröd då? Stellan nickade ivrigt. Men då ska dä va ett wienerbröd och två karameller var? Stellan nickade. Men dä ska va ett wienerbröd och tre karameller var? Stellan nickade flera gånger. Får ja va mä på demstrationen då? Dä vet ja inte, svarade Agust, men ja ska fråga. Ja, men ä de riktigt säkert? Ja. Men det ska va ett wienerbröd och tre karameller.
Vaktposten stod ensam borta vid kaserngrindarna i parad och med plym i képin... I kasernen hängde artillerister i skjortärmarna med halva kroppen utom fönsterna och visslade till en piga, som kom från torget, också hon med en korg på armen. Så fick han en idé. Folkskolan! Kanske de funnos där! Han störtade dit och träffade på vägen några brackor. Demstrationen? flämtade han, demstrationen, var
Och här har ja burit honom på mina armar. Plötsligen började han storgråta. Han förstod nu, att han inte skulle få tjugufem öre. Han skulle inte få lov att vara med i demstrationen. Nu när han höll på att få vara med, så skulle han inte... Han stod vid dörren och tårarna strömmade ur honom.
Ska vi inte leka knekt ett slag, Agust, frågade han ödmjukt. Agust placerade händerna på ryggen och svarade med ett kort: Nä. Också Stellan lade händerna på ryggen och såg upp i luften, som om han betraktat molnen. Agust tog sin yngre bror avsides ett slag, viskade med honom och kom slutligen tillbaka. Så sade han mycket högtidligt: Vi ska va mä på demstrationen .
Va fan bryr vi oss om demstrationen. Men var, var Norrevall, hörde han någon svara. Han vände helt om och sprang genom hela staden till Norrevall. Och där stodo de. Han såg en hel klunga av dem. De stodo uppställda på två led... De sista par hundra meterna gick han, som en utpumpad Maratonlöpare. Äntligen... Han flämtade... Där stod en stor pojke framför leden.
Han tog några steg fram och tillbaka, kastade en snabb blick mot artilleristerna bakom det höga järnstaketet och sade: På stället vila. Långt borta ifrån, åt Östra bulevarden till, hördes de trasiga tonerna av en tillfällighetsorkester. Giv akt, kommenderade den förfärligt store pojken. Kom nu ihåg att när demstrationen gått förbi så följer vi efter. På stället vila! Musiken kom allt närmare.
Den förfärligt store pojken såg på honom en stund. Så gick han fram till honom och sade: Vad fan heter du? Per Stellan Severin Petréus. Djävla namn. Kan du sjunga Arbetets söner? N j nä. Då får du hålla käft. Ja. Giv akt, skrek den förfärligt store pojken. Hör nu på va ja säger. När som demstrationen har gått förbi oss mä musiken å alla fanorna, så följer vi efter precis som i gymnastiken.
Dagens Ord
Andra Tittar