United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Ska Ante komma å?" hviskade Maglena med af skrämsel vidgade ögon. "Ante, han kommer till oss. Han är redan vår gosse, så det äro vi på det klara med." Hon nickade gladt och godt emot Ante, som höjde hufvudet från arbetet, strök luggen, som fallit ner, ur pannan och sände en ljus lyckostrålande blick tillbaka. Prästfrun log tillfredsställd.
Ingen hälsade på honom, ingen steg upp vid hans sida, ingen nickade; till och med ingen kom in, ty frukost hade han aftonen förut i bedrövelsen alls inte beställt. Dock var han så pass karl för sig, att han steg upp och ställde sig på golvet. Obegripligt! tänkte han.
För att avrunda slutet och försona vad han brutit, läste han ett fadervår, så långsamt och tärande, att gumman, som kommit mitt i solskottet, nickade ihop en gång till och hann morna sig, under det Carlsson, för att hindra alla obehagliga förklaringar, stack ner huvet i vänstra handen för att göra en tyst bön, som ej kunde avbrytas.
Stellan nickade jakande och inbjudande och lät likaledes genom tecken Kalle förstå att den lilla dörren snett över gården ledde till stora uppgångens baktrappa. Kalle Möller störtade över gården i anvisad riktning, på samma gång som Köttlund kom raglande och haltande ut ur stallet med en kvast i högsta hugg.
Några dagar var det tal om att fara till Göteborg och fira helgen där. Men slutligen beslöt kapten Petréus att man skulle stanna hemma. Ett par dagar före julafton kom Kalle Möller hem från sjökrigsskolan i Stockholm. Stellan skulle just gå ut, då han såg honom komma från stationen, omgiven av föräldrar och småsyskon. Han var i uniform och beväpnad med stickert. Stellan nickade åt honom.
Det lät högst antagligt han hade nämligen aldrig haft något att förlora! Själf hoppas jag också, att ännu på några år icke behöfva gå tillbaka. Hur kom ni att skrifva? frågade han. Jag leddes vet ni hvad det vill säga? Han nickade, vemodigt leende. Jag höll på att i min tur säga: »stackare!» Jag hvilade mina magra, fula händer på bordet.
Folket svirade om nätterna och om dagarne var det ingen ordning med dem; sovo på ängarne, stodo och nickade framför spisen. Och litet emellan kom förvaltaren på besök. Då skulle kaffepannan på, och som man inte kunde bjuda den herrn på brännvin, så måste det alltid finnas konjak i huset.
Jag tycker ni sköter er plats så bra, så jag vill gärna behålla er. Det får ni inte ändå. Blenda nickade förtröstansfull. Hon steg längre in i rummet och såg sig omkring. Hur bor ni egentligen? Har ni det bra? Jo tack. Säg mig, varför har ni tagit hit den där Evelin? Därför att hon kom och sökte arbete. Är det annars något, jag skall redogöra för. Nej tack. Men schack blir det inte i kväll.
Det bröt ut ur honom i ett enda, flämtande andetag: I barnkammaren, pappa! Vi får väl se, om den kan stå där inne. De gingo båda dit. Hans far placerade gipshästen på byrån. Tycker du den passar där? Stellan kunde ej tala. Han bara nickade upprepade gånger. Nå, då får den väl stå där! Men du ska vara rädd om den. Stellan nickade ännu mera, medan hans far gick in till sitt.
Abbéen nickade menande, en smula högtidligt till Edmée och harklade sig.
Dagens Ord
Andra Tittar