United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !


Förtroligheten dem emellan var verkligen mycket stor, men kom dock aldrig Eufemios, den äldste presbytern, att glömma, att Petros var hans förman. Eufemios satte sig icke, innan biskopen pekat en stol och framställt en fråga, som han i ödmjuk ton, med korta, tydliga, liksom räknade ord besvarade. Du har i dag varit hos änkan Apollonia? frågade biskopen.

Och liksom om han kände, att hans dåliga art icke skulle längre ner i världen, planterar han träd marken, och när han kommer till en bondgård för att sy, medför han i västfickan några frön, som han i smyg stoppar i jorden, eller, när årstiden är inne, några ympkvistar, som han sticker emellan bark och träd.

Lizzy kastade sig emellan dem och ropade: Karl-August! Tro inte att jag bedrar dig! Jag tar aldrig fram Karl-Herman annat än jag har tandvärk. Och det var sant. Men nog blir jag ledsen, när jag hör den flickan påstå, att man inte kan organisera kärleken.

Och han skulle svara: I alla dessa år. Jag har köpt dem av din man villkor att han inte skulle säga något till dig. Det var en hemlighet oss emellan. Och han lovade att bevara den, villkor att jag aldrig med en blick skulle låta dig förstå, hur gränslös min kärlek var. Och skulle hon åter igen falla i hans armar.

Vägen, som fordom vimlat av sändebud från städer och konungar, av offertåg och pilgrimer, huru ödslig nu! Gräs och mossa täckte honom; myrten spirade i rämnor emellan hans stenar. Han skyddes även av dalens invånare; de valde hellre en annan, närmare staden Delfi, emedan nejden vid denna tid oroades av rövare, som hade tillhåll i Parnassens otillgängliga klyftor.

Granarna doftade, kådan nästan sjöd under de heta strålarne. Fåglarne kvittrade, allt var gladt. Han kunde se hela milen fram öfver den vida mon. De glesa, förbrända och svartstammiga träden voro lämningar efter en skogseld i forna tider, det visste han. Och längst bort emellan dem framskymtade en liten enslig, vassomvuxen insjö.

Vill du följa mig i grannsocken, der köper jag mig en ny smedja, och i en nytimrad, grann storstuga får du bo; der skall du vara värdinna, och våra barn ska' i skolan och bli storfolk de! Hedda drog häftigt bort sin hand, som Ella tagit emellan sina. Våra barn, sade hon föraktligt. Jag tål inte barn. Skrik har man nog af från svinen! Arbeta i din stuga och föda dina barn!

Kanske det bara är denna egenhet man har att tacka för de små missförstånden brödralanden emellan, ty, som bekant, lyder högsvenskan mest jakande , äfven i nekande satser.

En afton, en månad efter fälttåget i Sunion, satt presbytern Eufemios hos sin andlige fader, biskop Petros, just i samma smala, avlånga, med ett gluggfönster försedda rum i biskopliga palatset, där läsaren redan bevittnat ett samtal dem emellan. Liksom mätte Petros även nu kammargolvet med livliga steg, och Eufemios hade intagit sin ödmjuka plats en stol vid dörren.

Se, vid hans anblick Veknade blixten och smalt i en tår. Gladt öppnande famnen, Tog han de unga och slöt dem båda i älskande armar. En dikt i tre sånger. Första sången. Leende säges hon som en ängel emellan de andra, Skämta ibland och trösta ibland och förlika och lugna.