United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty om de små pastillerna, om opium, som verkar så underbart befriande, vet de ingenting. Gud ske lov för den saken! Men det kommer en kväll när ruset släppt och när han inte törs öka dosen mer. Då går han inte ned, då sitter han däruppe i sitt skatbo och ruvar. Det kommer flera kvällar, likadana. Han har avsagt sig giftet på en månad, han vill ej dö av det ännu.
»Jag skulle gerna vilja göra hennes bekantskap.» »Du kan ju följa med mig nu.» »Tack. I kväll har jag inte tid. Jag ska' ner i tryckeriet.» »Nå så en annan kväll då. Gå bara dit upp och fråga efter mig.» »Ja, det ska' jag göra. Adjö med dig så länge.» »Adjö.» När Wille en stund derefter steg in hos sin mor fann han henne sittande vid skrifbordet i salongen.
Är det en fågeltropp, Du skrämt vid stranden opp, Är det en lom, är det en and, Du jagar nu från strand till strand? Du, som från skog och fjäll Mig frågat mången kväll, Mig frågat förr, mig frågar än Hör, eko, hör mitt svar igen: Jag ingen fågeltropp Har skrämt vid stranden opp, Det är ej lom, det är ej and, Jag jagar nu från strand till strand;
Och ändå kände hon hans blick, utan att kunna möta den, som en ljuv plåga in i djupet av sin själ. Då sade Erland en kväll, när de sutto med kinderna tryckta mot varandra, så att hans ljusbruna lockar blandade sig med hennes mörkare: Sjung, Singoalla! Sjung en av ditt folks sånger! Men Singoalla svarade knappt hörbart: Jag kan ej sjunga mer.
Jag såg ännu en ring efter stearinljuset som jag släckte i går kväll, ty jag begagnade alltid asken som ljussläckare. Jag erinrade mig vad jag hade läst just då, vid det där ljuset, innan jag somnade i min varma säng. Det var en obegriplig filosofi, som jag lånat av prästen. Som jag aldrig viker i böcker, utan fäster pagina i minnet, erinrade jag mig genast sid. 26, där jag slöt.
Väl lyste det som vanligt från stora salen i Hôtel de Tibble, där samhällets stödjepelare eljes brukade samlas kring toddyborden under de långa höstaftnarna; men i kväll kände borgmästaren ingen dragning dit, blott en kokande förbittring öfver att vara utestängd från sin vanas paradis. Och af hvilken anledning!
Han var helt och hållet klädd i ludna rävskinn. Trolltrumman hängde på ryggen, och i den silverkedja, som tjänade till bälte, bar han en mängd torsviggar och stenknivar. Han stod med ryggen åt havet och lyddes inåt landet. Slutligen lyfte han båda tummarna och böjde sig och ropade ned i högen: Högbor! Hören I? I kväll gråta kvinnorna i höganloftsalen på Föresvall.
Ty pater Henrik hade vistats ett par år i den grekiska kejsarstaden. Sällan gick en vecka, utan att han suttit en kväll förtöjd i Ekö slotts bekvämaste länstol med fru Elfrida å ena sidan och riddar Bengt å andra. Riddaren var fåordig men drack som oftast patern till, och blicken, som ledsagade skålen, talade om vördnad, vänskap och trevnad.
Ja, han var bjuden på middag, men eftersom han icke träffat mig i går, hade han velat titta upp ett ögonblick. När får jag då se er härnäst? Torsdag var han bortbjuden. Fredag var han också bortbjuden. Jaså. Då går jag på teatern i kväll, i morgon och i öfvermorgon. Kan det vara något nöje? Alltid bättre än att sitta ensam hemma. Men hvad det där röda klädde mig! Prat! Och så satte vi oss.
Tvenne omständigheter komma dock härvid i särdeles öfvervägande. För att kunna ge tillbörligt lif åt simulakern borde man slippa in i herr Gyllendegs rum midt om natten, och huru skulle man hoppas komma dit, då man visste, att den gamla Susanna hvarje kväll med "tviskinn och brända bullor" tillhölls att stänga både port och farstudörr. Den andra omständigheten gaf än mera bryderi.
Dagens Ord
Andra Tittar