United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Du Anna-Lisa må väl kunna tiga, och ni också, som är manfolk. Jag mått gå vägen tillbaka och si efter Märta-Greta. Hon kullra nog åf kälken straxt, när Maglena hade gått åf medarna. Kunde du inte ha fått stå där, så hade du sett de. Jag skulle latas jag förstås, och int dra så många. "Gå och sök lill Märta-Greta våran. Vi ska gå fram som storfolk vi. Fläskbiten ha vi te äta åf och bröd också."
"All osannfärdighet och i synnerhet falskt vittnesbörd emot nästan." Månkes ögon lyste triumferande. "Tänk att nu måtte då tuppen värpa åt dej när Ante kom tillbaka", berömde Maglena. Månke pöste af belåtenhet. "Ja si katekesen är då int någe farlig för mej int", sade han utan vidare anspråkslöshet. "Jag tror du ha' int så lätt för de du, som jag", tillade han öfverlägset.
Utan vidare gick han fram och ville rycka vrilen ur handen på Maglena. Hon höll den fast och såg honom stadigt in i ögonen: "Mor din ha sagt till om maten åt oss, å då lär du int ta den åf oss." "Mor!" han räckte ut tungan emot modren. "Jag ", han sade något mycket rått, men som betydde: "Jag struntar i mor och hvad hon säger." Maglena fick dock märkvärdigt nog behålla vrilen.
Han hade gått framåtböjd och skrapat golfvet med näfver för att efter skurningen få det hvitt och torrt. "Vi tycker att de är behändigt te få stanna här i stugan, vi", tillade Maglena. "När vi få aldrig så lite afröjdt här, så blir de liksom hemma i stugan hos oss, fast där hade vi blommer i fönstre." "Ja men annars heller", fortfor Maglena. Hon riktigt hoppade till.
"Och småkonvaller å, tänk jag", föreslog Ante, som var lifligt med i hvad Maglena förtäljde. "De vet jag int. Men som hon ligg där, vaken så sir hon hur smått, smått folk kom opp ur golfve. De var farar och moror och gammelfolk, just som hos oss, men bara en half aln lång va dom." "Klädd som vi?" "De där var ju bara ackurat tomtar, såna fanns hos oss å", afgjorde Ante. "Nej vittrer var de.
"Äro de icke duktiga i ladugården också, du?" Maglena såg häpen och en smula betänksam ut. "Dom ha just int behöft hålla på i lagår'n, småstintema. Märta-Greta har int varit go' för att komma öfver de där höga trösklarna häller utan hjälp, så liten som hon är, och jag har aldrig velat ha' nån hjälp heller, för den delen", tillfogade hon öfverlägset.
Hon följde barnen i det längsta jamande, med svansen rätt i vädret, men när hon kom rakt på ett åkerråttsbo inunder en rågåkerren så stannade hon. De förstodo ju att hon måste stanna, så hungrig som hon var. Huru skulle de bara själfva våga sig fram till byn för att bedja om en matbit. "Vi få dricka mjölk så länge", sade Maglena. "Ett par tre brödkanter har jag på botten af kunten.
Här bor en klok get, som fast hon legat på kälke med förkläde om magen, har haft ögonen med sig. M-ä-ä. Stig hit ni rara små folkkillingar så bjuder jag på varm söt mjölk, mjuk mossa att hvila på och frusna söta lingon och enbär att kalasa af. M-ä-ä var så goda!" "Hon bjur oss till sej. Si ni så stor och fin hon hofverar sej Gullspira", log Maglena.
"Käre dej, int är de någe farligt, int", satte Maglena in med mjuk tröst i stämman. "Vi ha väl aldrig legat ute heller nån natt, och rätt som de är, så är det ljust hela natten och då få en ligga hos blommerna ute på backen. "Och då så ligg jag inne i sängen", sade Anna-Lisa med samma klagande röst. Men hon log lite skamsen i detsamma. Och med det for en lättnadens ljusning öfver syskonen.
"Ja, jag vet int' om vi haft roligt. Men vi ha' hjälpt till i fähuse, vi ha' mjölka alla getterna", upplyste Ante tveksamt. "Ja, de var väl roligt de", afgjorde Gertrud. "Det är roligt också, för det blir så fint efter", påstod Ingegärd bestämdt. "Och så skrapa vi korna innan dom släpptes ut", sade Maglena belåten. "Precis det bruka vi få göra också", föll Gertrud in.