United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, mina herrar, slutade direktören, vi ha mycket sten här framför oss, och jag slutar mitt tal med att önska, det de alla må varda bröd! Bravo! Och så blåste musiken upp en marsch. Herrarne kommo nertågande till stranden, alla bärande små stenbitar i handen, som de fingrade på under skratt och stoj. Vad gör ni där med båten! skrek en herre i flottans uniform åt Hemsöarne, som vilade på årorna.
En dag nämnde hon något om, hur stiligt det skulle bli, när han fick uniform på sig. Han svarade lågt och saktmodigt: Ja, men jag ska inte bli officer. Hon stannade och såg på honom: Vad säger du! Ska du inte bli officer? Nä, det ska jag inte Jo, det ska du visst! De fortsatte en stund under tystnad. Till sist gav hon honom ett snabbt Ögonkast: Vad ska du då bli?
Det har ringt på frukostklockan och mor har blifvit utkallad. Der står en man i uniform med en bok i handen och skrifver. Köksan gråter, modern ber och talar högt, men mannen i kasken talar ändå högre. Det är polisen. Polisen, ljuder det i hela våningen. Polisen. Och det talas om polisen hela dan. Fadern är kallad i polisen. Skall han i arrest?
Tackar, sade jag, vad hette herrarna? Det sa dom inte, men det var alldeles riktiga officerare med uniform . Denna sommar hade Anna-Clara bestämt att hon skulle gifta sig med en tandläkare. Hon hade hört att de förtjänade så mycket pengar och tiderna äro ju så dåliga. Men en dag ändrade hon tycke och sade: När jag blir stor ska jag gifta mej med en sån där. En sån där var en sjöofficer.
Jag ska också hålla föreläsningar i ämnet mot skälig ersättning. Men längre kan jag för mitt samvetes skull ej gå. Och jag, sa Betty, ansluter mig också till den nya frälsningsarmén under förutsättning att den får en klädsam uniform. Jag tror inte mycket på saken, men genom att övertyga andra kommer jag att övertyga mig själv.
Ja, mina herrar, slutade direktören, vi ha mycket sten här framför oss, och jag slutar mitt tal med att önska, det de alla må varda bröd! Bravo! Och så blåste musiken upp en marsch. Herrarne kommo nertågande till stranden, alla bärande små stenbitar i handen, som de fingrade på under skratt och stoj. Vad gör ni där med båten! skrek en herre i flottans uniform åt Hemsöarne, som vilade på årorna.
Min tjänst för kronans räkning är obetydlig; emellertid äger jag därigenom rättighet till uniform och exerciserna har fått pli på kroppen. Det är vad en karl mest behöver, och ... såvida han inte inalles är en dum, ohjälplig hund ... kommer han därmed så långt han vill i världen. Ty att lära sig kunskaper, det är en lätt sak för den som vill.
Det är unga artister och litteratörer. Vad heta de? Känner jag deras namn? Nej, det tror jag inte! Nå, se där; en artist, som icke har något namn, är en slusk! Jag trodde jag fick välja mitt umgänge själv. Fem dygns arrest! Nej, det får inte löjtnanten! Man har skyldigheter mot den uniform man bär! Varför umgås icke löjtnanten med sina kamrater?
Nej, säger Anna-Clara, inte alls, utan två riktiga sjöofficerare med uniform, såna där som de stora flickorna dansa med på Sossitén kom och talade vid mej. Nej, så märkvärdigt, tänk. Vad sa dom?
Men öfver dem alla, till och med öfver kalfaktorn med pickelhufvan, stod generalen, mest dock när han gick ut i uniform, med trekantig hatt och plumager. Barnet visste ej hur en kung såg ut, men han visste att generalen gick opp till kungen. Pigorna brukade också tala om sagor om kungen och visade kungens markatta.