United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det har ringt frukostklockan och mor har blifvit utkallad. Der står en man i uniform med en bok i handen och skrifver. Köksan gråter, modern ber och talar högt, men mannen i kasken talar ändå högre. Det är polisen. Polisen, ljuder det i hela våningen. Polisen. Och det talas om polisen hela dan. Fadern är kallad i polisen. Skall han i arrest?

Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall framför Herren och bereda vägar för honom, till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.

Men nu ett ögonkast hans gemål, Eusebia, kallad den sköna, än oftare den fromma. Hon är romarinna, måhända 27 år gammal, med örnnäsa, stora mörka ögon och rubinröda små svällande läppar.

Till den vise astrologen Omar, kallad Tältmakaren, kom en dag i hans bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade: Omar, Hassans son, du sysslar med fåfängliga ting. Du skriver dikter, som hela folket läser och lär utantill. Men all visdom finnes i Koranen, och den som ger folket annat att tänka hindrar dem i det ena nödvändiga.

Jungfrun, som var av den sorten kallad näspärlor, svarade med en blick bortåt en tacksam åhörare vid fönstret, att hennes klocka var stampen.

Ack, hvarför vakar icke han, Som vaka kan Och kallad är att vaka? Hans sånings stund till ända går; Om han ej sår, Hvad skördar han tillbaka? Det är dock en helt annan skatt För honom satt Att hoppas, se och kräfva, En skatt, som här en mammons slaf Ej känner af, Ej vet att eftersträfva.

Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad. Vad vidare angår dem som äro jungfrur, har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd. Jag menar alltså, med tanke den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.

"Gubbe", han sade, "Blef ej äfven du en gång till ljusets Helga rike kallad, trängde icke Nådens varma strålar till ditt hjärta jag sport ; och dock, hur är din vandel?

Purpur hennes kinder målar, Men i ögats himmel strålar, Stjärnlikt klar, en tår: Är det sällhet, är det smärta? Lyssna! Vid gemålens hjärta Nu hans fråga Hon besvara får. "Seidis himmel!" hon talar, "Från min hembygds sälla dalar Jag ett minne har Af en flicka, min väninna, Född att dyrkas och försvinna; Serviens tjusning , hon kallad var.

Varför är hon i Paris? frågade hon sig själv med en obehaglig, nervös förnimmelse, som hon aldrig förr känt det minsta till. Vet han av det? Ha de träffats?... Den ena frågan dök upp efter den andra. Efter skådespelet skulle Junot fara till Tuilerierna, dit han blivit kallad av Förste Konsuln.