United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ser du, fortfor Karmides, i det han pekade på solen, vars halva skiva redan sänkt sig i havet, samma sol för våra ögon, samma åtrå till sällhet i våra hjärtan, huru kunna vi då kalla varandra främlingar? Samma himmel och där uppe över stjärnorna samme Gud, sade Rakel med en djup blick på Karmides.
Den sköna flickan talte: "En seglare på hafvet Är nu min unge furste, Han varsnar icke stranden, Men möts dock af dess dofter; Då undrar han och söker Och tror, att själf han gömmer, Hos sig en skatt af blommor. O furste, denna sällhet, Som vid min kyss du känner, Den är min sällhet endast, Som doftar dig till mötes." Men fursten log: "O flicka, Säll dubbelt du, som äger Din sällhet som din egen.
"Först efter år af flit, När jag ifrån Italien återvänder, Då vill jag hamna vid vår hembygds stränder, Då vill jag komma dit, Där du mig väntar, älskande och trogen." Ack, denna sällhet var för dig ej mogen, Min arma Axel!
Konungen talade vidare: "Rikedomar äger du mera än ditt hjerta kan önska, ty hans ägodelar äro vida omtalade för deras storleks skull; hvad vill du begära för en nåd af mig?" "Konungens sällhet vare evinnerlig! Vågar din tjenarinna hoppas att konungen vill höra hennes bön?" "Dig vare din bön beviljad innan du utsäger den, du nejdens skönaste prydnad!
Jag vandrar nu, dit du ej följa får; Men snart jag vandrar längre bort, och då Välkommen efter! Som jag skall du kanhända länge drömma, Att du förgäfves söker här din sällhet, Och såsom jag skall äfven du en gång, Med hjärtat lugnadt och med själen ljus, Förvånad vakna, sluten i dess armar; Till dess farväl!"
Den unge fursten talte: "I denna lugna boning, En dyr väninnas fristad, Af veka händer vårdad, Sin blomstersjäl min blomma Har vecklat ut i fägring, Hon lärt att känna mycket, Att lösa mången fråga; Ett vet likväl hon icke, Hvaraf min sällhet kommer, Då hennes kyss jag möter."
Sagdt; och till Nadeschdas sida hunnen, Lämnade han tyst den gamle, flydde, Lik en skugga, dyster, bort i fjärran Och försvann i obekanta öden. Hvilken sällhet att till alla kunna hinna, Kunna ordna alla brister Och en liten blomstergärd af frid och lycka Blott med hjärtats vilja skapa!
Med ett eget uttryck av sällhet tog sergeanten bägge kindbenen pinfulla av ny, frisk rök ... ty man vet, att det är den första röken som smakar bäst ... och blåste ut den högst långsamt: men blåste den i sin tankspriddhet mitt i ansiktet på Sara. Å då! ropade hon och sprang ånyo sin väg till den andra delen av fördäcket, där hon hade sitt förut omtalade skrinbestyr.
Två mörka makter hota Min sällhet oupphörligt, Den ena är min broder, Min moder är den andra." "Sin broder fursten nämnde, Stör han en broders lycka?" "Du minns en stund, o flicka, Du minns den första gången, Då våra blickar möttes, Ditt hjärta och mitt hjärta. Då var min broder nära, Han såg dig, och din anblick Spred i hans barm en låga, Vild, dunkel, outsläcklig.
Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru. Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son. Då sade Lea: »Till lycka!» Och hon gav honom namnet Gad. Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son. Då sade Lea: »Till sällhet för mig! Ja, jungfrur skola prisa mig säll.» Och hon gav honom namnet Aser.