United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sitt hvita hufvud böjer ödmjukt ner Den åldrige och ger till svar: "När solen strålar, höge furste, mild och klar, Är jorden strålande också; Men ve, när solens ljusa anlet skyms af moln, Då mulnar jorden ock i sorg." Han slutat knappt, då han sin fosterdotter ser. Den ädla flickan kommit nyss Och ställt sig obemärkt i andra tärnors krets; Den gamle varsnar henne nu.
Sent eller tidigt, i moderlig barm Vakar dock kärleken trogen och varm. Af Uhland. Hvad milda toner väcka mig Ur hvilans korta blund? O moder, hvadan komma de I denna sena stund? "Jag varsnar intet. Somna tyst, O, blifve slumren ljuf! Mitt arma, sjuka barn, dig ges Ej serenader nu." Från jorden komma ej de ljud, Som hälsa mig så gladt; Nej, det är änglaskarans sång, Min moder, o god natt!
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej; har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där. Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld. Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Den sköna flickan talte: "En seglare på hafvet Är nu min unge furste, Han varsnar icke stranden, Men möts dock af dess dofter; Då undrar han och söker Och tror, att själf han gömmer, Hos sig en skatt af blommor. O furste, denna sällhet, Som vid min kyss du känner, Den är min sällhet endast, Som doftar dig till mötes." Men fursten log: "O flicka, Säll dubbelt du, som äger Din sällhet som din egen.
Men alltsomoftast tror man sig se dess stänk skimra i ljuset af hans humor, och när i dramerna hans röst antar mörkare tonfall, varsnar man utan svårighet kampen med egna impulser.
Abbas jublade högt, men tvärtystnade hastigt, lade händerna i kors öfver bröstet och bugade sig sägande: "I den barmhertige och milde Gudens namn, ära vare verldens beherrskare. Jag är beredd att följa dig hvart du vill, mina tjenare kunna försälja mina hjordars öfverflöd". Alhejdi, varsnar du dammolnet der vid öknens rand, vet du hvad det bådar?
Runeberg varsnar den öfver allt i människolifvet, äfven hos den mest förtappade, i palatset lika väl som i kojan, hos den ena nationen lika som hos den andra. Inför denna tanke ljusnar tillvaron för hans blick, såsom den svartnar för pietistens.
Dock än en gång slår höfdingen hastigt upp sin blick; han varsnar Wainahée, innan hon hinner hasta undan, han störtar upp och stöter henne med ett slag af sin hand ifrån sig, så att hon sjunker ned blödande; men ej långt derifrån dignar han sjelf åter maktlös ned i vild feberyra. Wainahée, hvarföre skall du vakna än en gång, hvarföre låter du icke din blod förrinna, kan den stolta icke dö?
EUBULOS. Jag varsnar mannen. HYLLOS. Hitåt, konung; han är här! Dig har jag sökt. Nu vörda gudars straff och dö! Bort, yngling, rör ej den åt döden vigda, du! För högre makter faller han, men ej för dig. Se detta blod på spetsen af mitt blanka svärd, Det stammar från mitt hjärta, vill tillbaka dit. Men du, tag hvad så afundsvärdt dig synes, tag En konungs namn och välde!
EURYSAKES. Två män allenast varsnar jag, den ena ung, Af ålder böjd den andra, båda torftiga Och vapenlösa båda. TEKMESSA. Ingen fara då, Låt oss gå närmre! Hör man, om jag talar ren? EUBULOS. Välkommen åter, drottning, från ditt ädla värf Att räcka hjälp och bistånd. Om jag anar rätt, Är denne främlings räddning nu din glada lön. TEKMESSA. Eubulos se, betrakta honom, märker du En likhet ej?