United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han drog henne till sig, och hon lade sitt hufvud mot hans axel. De smögo sig in till hvarandra att smekas och le mot hvarandra, bekymmerslöst, barnsligt tillgifvet tyckte hon. Det var tryggheten af hans närhet, tryggheten af att hvila sin vilja i hans. Det var att vara kvinna: älska och ge. Hur kunde hon orka att spela komedien, när hon var så trött.
Åt honom vill jag blott i uppdrag gifva Att noga onkels sinnelag beskrifva Och bedja Axel vara på sin vakt Och villigt efter gubbens sätt sig lämpa. O, du min vishet, hvad du fint ger akt! Just detta vore att med all min makt Få Axels stolthet väckt att börja kämpa Och göra tvärtemot hvad man har sagt.
Varför hade de varit så ovänliga? Han kunde förstå Josef. Han var en klass över Stellan. Men Axel? De hade varit klasskamrater ända sedan fjärde klass. Stellan hade aldrig haft något otalt med honom. De hade visserligen aldrig heller varit närmare vänner.
Detta var en oväntad upplysning för herr Axel, och liksom efter en fara han kommit undan drog han sina andetag. Flickan hade sålunda helt kallt lagt snaran för honom, och otroligt är ej att om hon, som icke visade något tecken till ömhet eller eld, hade bundit honom vid sitt kött, så skulle han ha stannat, därför att han icke kunde annat och därför att hans låga var besvarad.
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med? Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm? Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten? Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Gevär på axel lärde han, gevär för fot också, Att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå; Men roptes skyldra, fällde han som oftast bajonett, Och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.
Herre, började Fulco, en botgörare skall gå barfota och torftigt klädd med skräppan på sin axel, men du beger dig av som till ett gille. Valdemar höll på att häkta manteln. Jag beger mig av som den enda hederliga i min ätt, med mina synder utanpå. Fulco såg ned i den öppna kistan. Min herdestav är av ben med några förslitna silverskollor, sade han efter en stunds tystnad.
Och så hade jag honom vid min sida igen, sittande på schäslongen, och så var jag fången igen i allt detta mjuka: hans läppar, hans ansikte, hans hår; och så: Jag trodde, ni hade en mun! Ty jag hade suttit alldeles stilla med hufvudet nedböjdt. Men jag log vid denna hans förmodan och räckte honom min mun. Och han kysste mig alldeles lugnt, men så länge, länge, och mitt hufvud hvilade mot hans axel.
Tycker ni det är en förlust att icke ha lidit så mycket? Nej, det är för löjligt att se på. Jag undrar, hur pass naiv han tror mig vara? En fullkomlig idiot naturligtvis, för det jag ej left sällskapslif så mycket som han. Det är så komiskt att se honom för hvarje dag taga sitt bestämda lilla tuppfjät. I dag strök han med sin mjuka, varma hand öfver mitt hår och min högra axel.
Det var bara hans förlägenhet som gjort att han släppt dumheten ur sig. Men det kunde ju inte Axel veta. Sutto de och skrattade åt honom...? Han blev het över hela kroppen. Axel Ahlberg kom ej upp och hälsade på Stellan. Ibland hade de sällskap till eller från skolan. Men oftast gingo Josef och Axel tillsammans. Och då höll sig Stellan försynt undan.