United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ack, ett ringa tal Af sorgeår, af fröjdeår, En längtan, som ej målet når, En rök till vindars tidsfördrif, En skugga af hvad rätt är lif. I dag gror plantan fager opp, I morgon bär hon vissnad knopp; I dag förnimmes glädjens röst, I morgon suckas utan tröst; I dag syns mänskan frisk och röd, i morgon är hon blek och död. Fåfänglighet, förgänglighet, Ho är, som dig rätt fatta vet?
De som bo i hans skugga skola åter få odla säd och skola grönska såsom vinträd; hans namn skall vara såsom Libanons vin. Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom. Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att hämta för dig. Den som är vis, han akte härpå; den som är förståndig, han besinne detta.
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han. Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri. Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom. Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Dödt är mitt öra för de gudars harposträngar, Som spelte ur din våg; Och älfvorna, som dansade på fält och ängar, Jag mer ej återsåg. Jag gick likväl så rik, så rik från dig, o hydda, Och så förhoppningsfull! Mig följde känslor, i din helga skugga grydda, Som lofte dar af gull.
Stenkil tog dem och lade dem i skrinet. Är det mer du vill? hviskade han. Gå! fick brodern med möda fram. Och Stenkil smög sig ut som en skugga och drog igen dörren. Det var som om den dödssjuke i sin fruktansvärda upphetsning fått en smula krafter och rörelseförmåga igen. Han vred sig så att han kunde stödja sig på vänstra armen, fick fatt i stickorna i skrinet, strök och strök
Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Aldrig, så säger han henne i afskedets stund, skall hon komma att tillhöra Viktor. Hennes öde är oåterkalleligt bundet vid trädet, och när trädet faller, då skall lifstråden afklippas för dess brud. Därpå försvinner han från Räfsbacka, och Gustafva, som under denna pröfvelsens tid blifvit en skugga af sig själf, börjar lefva upp på nytt.
Den är matt mot elden, som döljes af de djupa svarta fransarna, som skugga Valis öga. "Vali, min blomma, min älskade, låt ej störa dig af dessa vilda ljud. Se huru inbjudande din bädd kallar dig. Jag har skakat opp kuddarne. Eller kanske vill min dufva äta en smula? Se här, du borde visst ha det finaste och raraste som i landet finnes, men i dag har jag ej bättre att ge dig. Smaka nu ändå litet.
»Johan, du tror dig i naturen och genom förnuftet ha uppfattat Gud på ett bättre sätt än du förut gjorde, då du trodde på Kristi gudom och på bibeln, men du fattar icke idéen i dina egna tankar. Du har blott uppfattat den skugga, som ljuset lemnar bakom ett föremål, men ej hufvudsaken, ljuset sjelft.
Medan riddaren talade så, lutade han sig mot en häll, smålog och höjde sin panna mot den mörka himmelen. Ur klippbrottet skymtade, en skugga. Vinden säger: »Min moder födde mig en natt på kyrkogården. Hon sökte där sin makes grav, men han var icke död.» Hörde du vinden säga detta, underlige gosse? Vad säger han då nu?