United States or Micronesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nu en graf mig reden det flacka fältet, Tvenne spjut till bredden Och till längden fyra. en rosenbuske Vid mitt hufvud sättas, Och till mina fötter en källa ledas. Yngling eller flicka Sig en blomma plocke, Och den gamle svalke Törstens brand i källan.

Jo i ons fick hon en liten socker mamsell, nätt och söt, med en blomma i håret och guldprickar klädningen. Emma dansade i glädjen, lade mamselln den finaste, hvitaste bomull, radade små blommor omkring, ja nändes ej kyssa henne ens, för att ej fara illa med henne.

Mycket ser ut som oförenligt och är det dock icke; det mesta är ogripeligt, luftigt och dock bevittnande, att det som blomsterdoften blott för en andedräkt röjer, till hvilken blomma det hör.

Jag kom och fann blott dig, men såg du honom? Och ägde han en vänlig hälsning ej Att lämna kvar åt mig, förrän han flydde? HAN. Han sade, att nästa morgon gryr, Är han tillbaka hos sin trogna flicka Och skiljs ej mer. HON. Du arma blomma, som jag plockat För honom, för att gläda honom, ack! Till nästa morgon lefver du ej mer. Du måste vissna, natten är för lång.

Du vara glad, att jag vill ta emot en ringa gåfva". Hvarföre är den ena ful och den andra vacker, båda tala ju detsamma? Hvad ser du mera? Jag ser en moder, hon säger åt sitt barn: "du mitt hjertas blomma, jag vill vaka för dig, jag vill lida för dig, för dig. Ack, hvad äro vakor och mödor, dem räknar jag ej". Barnet säger: "moder du bör vaka för mig, lida för mig, för mig!

han den 11. augusti 1674 sände några sorgverser med sin vän, handelsman Brandbergs stoft till kyrkogården, skref han: »Kom, hjelp mig, att jag klagar Af hjerta, som sig bör Den som i bästa dagar Sitt afsked tar och dör Uti sin bästa blomma, Sin ålders middagstid! Si, kan döden komma, När vi som trygg'st i frid

"Alhejdi, mannens hjerta är en rosengård, har rum för många blommor. Huru skulle du kunna begära, att jag ensam skall älska en alltid. Äfven kärleken är en blomma, begär ej att blomman skall vara oförgänglig som stenen, hon vore ej skön . Men äfven Alhejdi är kär för Salik". Salik gick bort. I Alhejdis hjerta bodde natt.

Blott ett par ögon sågo den hjärtats sällsynta blomma, som nu i matta färger förmådde utveckla sig för lifvets sista korta, flyende halftimme. Blott en såg det och tryckte den stackars blomman tacksam till sina läppar. Mot afton. Man kunde icke längre se Långträsket att det blåst dagen.

Hm, ni skall väl ha en blomma ? Men jag skall tala om att de äro icke för sådant der folk; de äro allt både för fina och för dyra för er. De ä' inte dyra ändå, menar jag. Den tjocka frun knyckte förargad nacken och drog upp öfverläppen. , säg ut, hvad ni vill hafva; men det här är dyra saker, skall jag säga er, och ni ser icke just vidare förmögen ut.

De täckas lekar vill jag en stund betrakta, Hur, fjärillikt, de hylla hvar nyfödd skönhet, Tills själf med fjärilns mod jag mig lifligt sänker Ned för att leka bland dem. För hvarje tår, jag göt din vinter, flicka, Skall din vår mig skänka en vacker blomma; För hvarje suck, din bleknade läpp mig kostat, Ger mig den friska en kyss.