United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Kunde jag tro annat än att hon låg bredvid? Han var en ung vacker sjöman och det dröjde inte en minut. Yxan hängde der den alltid brukade hänga, der den klykan! Hvass var den. Och fort gick det. Midt i pannan. Han kom lätt ifrån det, han. Stor-Jaska stönade, som om han hade ett tungt lass att draga. Han visste icke att hvarje ord träffade ett hjerta.

Nog måste jag ändå titta litet i den, tänkte hon, stälde ljuset vid sängen, kröp upp i den och begynte läsa: „Betsy eller ett brustet hjerta“. Gång efter annan kom hon ihåg sin mors förbud att läsa något utan hennes tillåtelse. Men mamma sof ju nu, inte kunde hon väcka henne för att begära hennes tillåtelse, och inte var det nu farligt med en enda gång. Hon skulle berätta alltsammans i morgon.

Och ändå känner jag något ljumt och mjukt födas inom mig. Det är som stege det allt högre i bröstet en vårflod af varma böljor, som slå tillsammans öfver mitt hjerta, långsamt stigande och sjunkande, i långa, smekande dyningar.

Med en pepparkaka och löftet att komma igen lyckades de slutligen muta hans lilla tacksamma hjerta. Det var mycket vanligt inom skolan att man utvalde sig en gunstling bland lärarne eller lärarinnorna, hvilken man prydde med alla de dygder en liflig flickhjerna kunde utfinna. Denna favorit blef sedan i hemlighet tillbedd och ett föremål för tusen små omsorger och vänskapsbevis.

Det kunde nu icke hjelpas, att hon såg verlden och tingen med en annan blick, än dessa unga, som voro af en nyare tid, än hon. Men äfven der hon ej förstod eller gillade dem, behöll hennes hederliga gamla hjerta all sin tillgifvenhet förbarnen“, som hon kallade dem.

Tala inte till mig en stund, jag måste i tankarna genomgå hvad jag skall säga. Och utan vidare förberedelse talade hon kort derpå till lärarne och lärarinnorna. Hon gjorde det enkelt och kort, utan några grannlåter, men att man kände orden gingo ur ett tacksamt hjerta. Intet spår syntes af det forna öfvermodet, hon var vänlig och klar och fullkomligt sig sjelf.

När hon tänkte hvad Nymark nyss hade sagt, måste hon skratta. Det var tokigt, öfverdådigt fritt. Hon stödde sig förtroendefullt Johns arm och tryckte den mot sitt hjerta.

Weli bleknade, han tryckte den lilla vanskapliga fiolen kärleksfullt till sitt hjerta, gömde den under rocken, som om han velat skydda den, och fick upp gråten, som redan stod honom i halsen. Gif hit fiolen. Mor! det är, det är ... det är min käresta.

Mina gick med dynan armen genom barnkammaren till köket, och Alma begaf sig äfven till barnkammaren för att se efter de äldre barnen. De sofvo alla sött. Ella höll handen under kinden och i denna ställning var hon älskligt vacker, att modrens hjerta svälde af glädje och stolthet.

Hon steg alltid upp igen, hur hon än blef slagen till jorden. Hennes spänstiga natur kände icke slagen. Hennes goda hjerta måste likt ett ymnighetshorn evigt flöda öfver. Och det fans alltid någon, som först tog emot...