United States or Croatia ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Jag trodde att jag höll af honom», sade den unga sakta. »Hälft och ljumt, ja! Flirtation och samlarvurm! Du kunde timvis gömma dig in i hans famn ja och nu är han dig främmande efter en månad! Nu gömmer du dig kanske till och med på försök in i en annans famn; det är så angenämt och man kan gå från den enes armar i den andres i evighet bara man aldrig går öfver gränsen.
Och ändå känner jag något ljumt och mjukt födas inom mig. Det är som stege det allt högre i bröstet en vårflod af varma böljor, som slå tillsammans öfver mitt hjerta, långsamt stigande och sjunkande, i långa, smekande dyningar.
Så hon tyckte hon kunde unna sig en stund att pusta, helst vädret var gott och ljumt med klar sikt ut över havet, där Sutretaket sköt ut som ett svart skär, omgiven av ilskna, vita bränningar och klargrönt vatten. Och kring skäret stucko vaggande ruskprickar upp i en tät ring. Vad kan det här vara för ställe? undrade mor i Sutre. Kan det vara här jag skulle vänta på go'vär? Inte!
Men vattnet var för ljumt i Kyrkviken, varför vi seglade ut på havssidan med min kutter. Prästen och klockaren fingo var sin ända och släpade efter båten. De fingo en uppfriskande dopp men plötsligt fick jag en idé, lade om rodret och gick rätt upp i Kyrkviken med hela prästerskapet på släp.
Det var ljumt och stilla, och luften fyld af höstdofter. Några af flickorna hade slagit sig ned på balkongen, de öfriga lyssnade till Agnes sång inne i salongen. Jag har lärt mig gå på händerna i sommar, skröt Bertha och utförde till allmän förlustelse ett konstprof. Och jag att gå på lina, skämtade Bella. Skada, att vi ej ha ett rep här. Men vänta, staketet här kan duga i nödfall.
Du vill gå der uppe på storfolksgången, men jag vill hit. Nu ska' vi öfver gärdet. I sjön är du tokig. Ser du inte, att vattnet faller, det är grundt här, inte en half aln, kom, vattnet är ljumt, se så, här har du en kyss, kom nu. Adolf ville icke gerna hvarken det ena eller det andra. Promenaden i vattnet lika litet som kyssen.
Dagen sjunkit nedom Karmels toppar Och sitt lugn kring nejden qvällen spred; Blott i dalen, ljumt och tyst, än droppar Sista skurn af serlaregnet ned. Hur lifvas allt! Hvar bäck en bölja bär, Hvar törstig dal är åter vattnad vorden, Hvar bleknad lund ånyo grön sig klär Och i sin fägring strålar åter jorden;
Det var en av dessa farliga våraftnar i Stockholm, då solen faller ljumt över nyknoppade träd, då gatorna vimla av folk liksom på lek och till ögonfägnad, då utvärdshusen locka gammalt gift folk att leka nygifta eller förlovade, då himlen är blå och isblocken dansa utför strömmen, då vintern synes så långt borta, som skulle den aldrig komma igen och våren lovar en sommar, sådan ingen någonsin upplevat.