United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och så kom han , hon var då tjuguåtta år, kom och pratade tok, narrade henne, den allvarliga, sedliga, anständiga Eva, som af herrskapet ansågs vara förbi den »farliga åldern», narrade henne på dans, skämtade med henne, gaf henne små presenter, hittade på att säga henne små artigheter hvilket ingen förut gjort; de voro visserligen litet grofva, men de hade nyhetens behag, och hon var ändå, stackars gamla förståndiga Eva, »bara en qvinna»!
Huru skulle han ej fatta henne, mer lifligt än då, i sina armar, pressa henne intill sig, hårdt så att hon kände andan förgå, hårdt så att hon ej mer log och skrattade som nu, hårdt så att hennes blossande kinder bleknade, så att hennes svällande röda mun ej mer skämtade, utan ryckte af smärta, hårdt så att lifvet, som nu brusade så käckt inom henne, kunde fly!
William hade efterhand kommit att vänja sig till fröken Hagbergs sällskap så att han numera knappast kunde undvara det. Han skämtade sjelf deröfver: »Man kan vänja sig till det otroligaste», sade han till henne med en blick som just sade motsatsen och som hon mycket väl senterade.
Den lilla frun rodnade och slog ner ögonen. »Jag fick inte lof för Karl», sade hon. »Karl tyckes vara en tyrann», skämtade fru Zimmermann. »Jag skall minsann lexa upp honom när han kommer.» »Åhnej, säg ingenting», bad den lilla frun helt förskräckt. »Han han är så rädd om mig, och så...» »Rädd om er? Men der var väl ingen fara på färde.
De skulle aldrig kommit i landet, om de inte med sina penningar köpt de svenska förrädare, som då styrde landet. Nej.» Och trumpna och missnöjda vände de ryggen till den grupp, der kosacken, omgifven af qvinnorna, skämtade, skrattade, sladdrade eller sjöng, accompagnerad af sitt dragspel.
Han tog henne, och han kände, att hon grät. Då blev han lugn och glad. Nu gråter du, liten, nu är du uppriktig. Berätta mig nu. Ja, du behöver inte tala om det, som har varit. Men du ska säga mig, om du tror, att du kan bo här. Med mig. Hon svarade icke. Han förde henne uppför trappan in i köket. Ja, ja, du ska se på våningen först, skämtade han. Med lyktan lyftad över huvudet steg han in i salen.
»Å nej, gå inte», bådo damerna. »Presentera er svägerska.» Och Carlcrantz presenterade. Det blev en trevlig halvtimma. Damerna blevo förtjusta i fru Carlcrantz, och Svensson skämtade om likheten med Stella på Stadt, »fastän det var ju stor skillnad förstås», och damerna avvisade indignerat varje tal om en sådan likhet. Så slog avskedets timme.
Begriper du ej, att det är ett infall? Ett härligt infall, vid alla änglar! Så, bort till hålan, lägg dig vid randen och ropa ned i helvetet: Apollon! Du skämtar väl icke, herre? Ve dig, om jag skämtade! Skynda! Osius nalkades åter hålan, som nu gapade med bredare svalg. De övriga männen makade sig mot dörren, likasom rädda för vad komma skulle.
Adolf märkte under de följande dagarne, att Göran gärna talade om Ingrid, och skämtade mycket med honom däröver. Emellertid lämna vi djäknarne tills vidare åt sitt öde. Vi skola under berättelsens fortgång åter träffa dem. Och nu draga vi över sjön, som är kortaste vägen till Trevnadslösa, för att som hastigast göra bekantskap med dess ägare, patron Brackander.
Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva dem.» Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty HERREN skall fördärva staden.» Men hans mågar menade att han skämtade.