United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bella måste le och sökte beherska sig så godt hon kunde. De begynte tala om resan. Tusen och en natt! en sådan lyckans palt du är, Bella, utbrast Bertha och vred sig i afundsjukans qval. Jag hoppas du tänker på oss fattiglappar här hemma, med några lämpliga presenter, till exempel .
Vad var det för slags presenter, som voro sådana, att de kunde räcka ett helt liv och som han skulle vårda sig om, också när han fått smak för mera lysande prydnader. Vad kunde det vara? Det kunde inte vara pengar. Pengar kunde inte räknas till prydnader. Någonting av guld kanske? En klocka? Den var en prydnad. Men hon hade skrivit saker , några saker. Det måste alltså vara mera än en klocka.
Svartklädda tanter gingo ut och in med choklad, karameller och presenter åt honom. Och så kom det främmande. Så gott som varenda dag följde Stellan med sin far till tåget: först kom farmor, så mormor och morfar och morbror från Göteborg och sedan farbröder och fastrar.
"Det kanske skulle vara trevligt för ombytes skull. Så får jag väl köpa några presenter till hennes ungar, jag tycker mig minnas, att hon har en hel del." Gamle kamrern stoppade på sig några tior, tog på päls och cylinder och stod just i begrepp att gå, när Augusta, hans mångåriga hushållerska, observerade tilltaget. "Vart i herrans namn skall kamrern hän mitt på själva julafton?"
Ju närmre det led mot examen, desto innerligare fäste hon sig vid Karl-August, så att han blev så gott som hennes erkände fästman och fick rätt att ge henne dyrbara presenter, under det att Karl-Herman bara fick ge henne kyssar. Några veckor före examen insjuknade hon i en svår tandvärk, och då den ansatte henne, blev hon som galen, skrek och grät och kunde inte fortsätta sina studier.
Jo, så skulle det gå till! Så skulle hans liv sluta, i sus och dus och prål och flärd, musik och kaféer och en Rose och så: Pang! Och där hemma skulle de andra officerarna säga: Nu har Stellan Petréus gått och skjutit sig i Köpenhamn för en kvinna, som han gett för många presenter. Han var i alla fall en hygglig karl, den hyggligaste av oss, men det är alltid de bästa som skjuter sig.
Och så kom han , hon var då tjuguåtta år, kom och pratade tok, narrade henne, den allvarliga, sedliga, anständiga Eva, som af herrskapet ansågs vara förbi den »farliga åldern», narrade henne på dans, skämtade med henne, gaf henne små presenter, hittade på att säga henne små artigheter hvilket ingen förut gjort; de voro visserligen litet grofva, men de hade nyhetens behag, och hon var ändå, stackars gamla förståndiga Eva, »bara en qvinna»!
Och under många herrans år hade Abraham, artigt bugande, svarat: Gossen, snälla fru Sörman. Men tiderna förändras. Abraham läste för prästen och konfirmerades. Han fick psalmbok, guldklocka och kedja. Och av doktor Roth en kråsnål i form av en hästsko. Denna nål hade ursprungligen varit en schalnål, en av dessa presenter, som faster Mimmi fått mottaga av beundrande Göteborgs-sprättar.
Han gjorde i alla fall en omsorgsfull toalett, prydde sig med alla de presenter han fått i konfirmationsgåva: klocka, kedja, medaljong med sin mors porträtt, guldknappar till manschetter och skjortbröst och en kråsnål med pärlor. Han hällde också rikligt med Eau de Portugal i håret. Och så följde han Kalle Möller uppför trappan. Din pappa ä en djäkla stilig karl, sade Kalle. Stellan svarade ej.