United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !


J. A. Broms hade antagit titeln fabriqueur, han hade gift sig med mamsell Louise Roth, gamle prostens yngsta dotter, och räknade sålunda svågerskap med stadens komminister, som ju för övrigt även han var en ur ortodox synpunkt misstänkt person. J. A. Broms inköpte den del av Björners trädgård, som gränsade till Storgatan. Här uppförde han ett trevåningshus, det största i staden näst rådhuset.

En och annan gång tog han pipan ur mun och spottade det glödande järnet, det var allt. Han låg sällan stilla en natt, vid tretiden måste han upp och elda. Först när järnet glödde gick han åter till vila, eller väckte sin stackars hustru och skrämde henne med hårda och oblyga smekningar. Han var en mycket dyster och fåordig man, denne Johan Jacob Roth.

Doktor Roth hade tagit sin lille vän upp armen och bar honom kring i salen, görande miner som en öm dadda. , sade redaktören, det är ju väl, när det slutar med glädje. Kroken hade visst tänkt sig något annat, men det går val över, det med. Leve glädjen och ungdomen, kära bror. Vi gamla, vi nöjer oss med nattmössan och ett varmt krus vid fötterna.

Till kompanjon tog han Roth, som likväl endast kunde bidraga med sitt ärliga namn, sin splitternya värdighet av andre stadsläkare och ett högtidligt löfte "att förbruka minst en ask om dagen, två ifall jag får dem gratis". När året var tilländalupet, stod fabriken under tak, fix och färdig.

Här är ännu ett papper. Ett intyg av doktor Roth, som besökte Pettersson kort innan han dog. Han fann honom vid sina sinnens fulla bruk. Får jag se? Ja, inte tänker jag riva sönder! Oj, oj, inte är jag barnslig. När är intyget dagtecknat? Samma dag som det andra? Två dagar senare. Och det ska vara bevis! Oj, oj! Hör nu !

Det var sorgens välde, som proklamerades. Och hur liten än trösten var, var det i alla fall en tröst och nästan ett under, att dessa utmärglade bleka små kroppar kunde bringa Herrens väldiga klockor att sjunga. Julius Krok begav sig till Carléns för att träffa doktor Roth vid middagsbordet det enda ställe, där man hade någon utsikt att träffa honom. Hur går det? frågade ingenjören.

Och lantpojkens kärlek till slagsmål, som årtionden legat halvkvävd under herremannens fina och milda seder, fick åter luft och styrka och makt. länge striden varade, yttrades icke ett ord. Och icke heller efteråt. Hagelin fick stanna vinden till mörkrets inbrott. Han leddes till sitt hem av Elis Eberhard Roth, som den tiden var medicine kandidat.

Faster Mimmi steg icke längre ut trappan att niga för alla stadens madammer. Kaffet delades ut skålpundsvis som ett slags pension åt ett fåtal trofasta själar. Prostens svärson, komminister Roth, förtärde halva balen, och man kan likväl icke påstå, att han gjorde skäl för den rikliga gåvan. Han var trög och lat, föraktade baptisterna men hyste ett lömskt hat till prostgården.

Eberhard Roth var en riddare av studielampan, han var sliten, kantstött och smutsgrå, hans hår hade fallit, och skägget, som fått växa ut först gamla dagar, var fruktansvärt strävt och ovårdat. Han drack endast vatten och åt utan att se maten, utan att lukta den, utan att smaka. En verklig asket.

Visserligen, men det var icke nog, icke ens det väsentliga. Julius Krok var själv en hederlig karl. Det viktigaste är, tänkte han, att gossen blir orädd, stark och ihärdig. Framför allt ihärdig, ja gärna envis, om det inte går för mindre. Av två onda ting Doktor Roth hade ställt gossens horoskop och spått skämt naturligtvis att han skulle bli skarprättare.