United States or Belarus ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han satt och övervägde, höll fram handen och såg ringfingret. Det skulle se stiligt ut. Och en kråsnål han tog med två fingrar om halsduken det skulle också se snobbigt ut Plötsligen rusade han upp, gick av och an golvet och mumlade för sig själv: Ja ä tosig! Ja ä alldeles tosig som tänker detta nu! Hjälp mig, Gud! Hjälp mig, Kristus!!! Varför hjälper ni mig inte!

I halsduken bär han gärna någon kråsnål och sommaren har han ofta, framför allt aftonen, en nyponblomma i blusen. Till denna elegans hör även vita, nypressade byxor och en kort käpp som bäres lätt och lekande i högra handen. utstyrd går han till societetssalongen, där han med stor överlägsenhet och elegans dansar one-step och boston med de sötaste och finaste flickorna ön.

Han sökte efter det och fann det i en ficka. Det var tillskrynklat och han slätade ut det, läste de sista raderna åter och åter. Det var alltså askar. mycket hade han fått ur farmor. Vad slags askar kunde det vara? Kanske från en guldsmed. Smycken? En ring kanske. Eller en kråsnål. Kanske båda delarna. Askar, hade farmor sagt. Hur många? En kråsnål. En ring. Vilket skulle han helst vilja ha?

Och under många herrans år hade Abraham, artigt bugande, svarat: Gossen, snälla fru Sörman. Men tiderna förändras. Abraham läste för prästen och konfirmerades. Han fick psalmbok, guldklocka och kedja. Och av doktor Roth en kråsnål i form av en hästsko. Denna nål hade ursprungligen varit en schalnål, en av dessa presenter, som faster Mimmi fått mottaga av beundrande Göteborgs-sprättar.

Abraham kände icke detta affektionsvärde, men han var stolt över att äga en kråsnål av guld, och Gusten Sörman, sin vana trogen, ville byta till sig grannlåten, vägrade han bestämt. Gusten höjde budet, och ingenting annat hjälpte, erbjöd han Abraham att "titta i hålet". Detta hål befann sig mitt i en röd ros ljusgrönt fält. Och det ljusgröna fältet var en rullgardin.

Hon insöp förtjust den atmosfer, som omgaf honom, och njöt af att vara honom nära. Men plötsligen lyste det till i hennes ögon. Med tummen och pekfingret fattade hon i en liten kråsnål, hvars rosensten skimrade i aftonskymningen, lekte med den, ända tills hon kände hans ena arm smekande fatta sig om lifvet. Du är tunnklädd, barn, sade han, bara det grofva linnet, vill du låna min rock?

Han gjorde i alla fall en omsorgsfull toalett, prydde sig med alla de presenter han fått i konfirmationsgåva: klocka, kedja, medaljong med sin mors porträtt, guldknappar till manschetter och skjortbröst och en kråsnål med pärlor. Han hällde också rikligt med Eau de Portugal i håret. Och följde han Kalle Möller uppför trappan. Din pappa ä en djäkla stilig karl, sade Kalle. Stellan svarade ej.

När hon såg upp med de svaga och kisande men klara ögonen, och snörpte ihop sin mun, liksom för att hjälpa tråden att göra sig liten i akt och mening att lättare igenom nålsögat, var hon ännu täck och behaglig. Den mörka ylleklädningen satt väl henne, lätt och löst föll den öfver hennes symmetriska lemmar, en liten svart sidenduk var med en kråsnål hopfäst öfver bröstet.