United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hvarannan oljelykta vinglar sina rep för en kall vind och snödrifvorna äro djupa. Ingen dräng har ännu varit ute och skottat. Mindre gräl om hastigheten i marschtempot uppstår mellan bröderna. Endast bagarkärrorna och polisen äro i rörelse. Vid Observatorium äro snödrifvorna mycket höga, hvilket gör att byxor och stöflar bli genomvåta.

Men allra helst uppehöll han sig vid lotsutkiken, där mamma satt med sitt arbete, och där bad han henne berätta allt vad hon visste om sjön. Han var överlycklig, när han lärde sig springa barfota klipporna, och han drog i sina små byxor och klev sina fina fötter försiktigt som en liten prinsessa. Men när man skulle långt, bad han att bli buren.

Följande nationszwück uppläste en skald ett poem kallat »Snobben», vilket väckte allmänt jubel. I detta skaldestycke skildrades den olycklige från topp till ; hans byxor, hans urkedja, hans manschetter, hans galoscher, hans dåliga ögon, hans rena näsdukar, hans far och mor. Från den stunden besökte snobben icke mera nationen, utan sökte upp sina gamla skolkamrater. Underliga rykten började .

En ung fru lutade sig till sin man och sade: "Min egen vän, börja för all del icke studera, jag kan omöjligt hålla rätt af dig, om du blir en sån der befängd "lärd i byxor", som är det fatalaste jag vet.

Han vaknade av, att fadern rest sig och, alltjämt hållande gossen i famn, upprepade gånger bugade i riktning mot stugan. Abraham vred sig ett halvt varv runt och såg en underlig syn. I stugdörren stod en stor, fet ung man, besynnerligt klädd. I trots av kylan bar han varken rock eller väst, bara skjorta och byxor.

Han låg avsvimmad bredvid apparaten. Från denna tid var Broman förlorad för världen. Till en början annonserade han i alla tidningar efter en liten gosse i blå rock och bruna byxor, men utan resultat. sålde han sin affär och började tillbringa sina dagar ute gatorna.

» går väl jag», svarade Klyvarbom. »Det gör ni nog inte», sade Gustav vänligt. »Pass honom, CesarCesar steg fram och nosade intresserad Klyvarboms byxor, och sjömannen kände hur knäskålarna slogo mot varandra vid tanken att han möjligen också ämnade smaka. »Nu», sade Gustav, fortfarande vänligt, »kanske ni underrättar oss om hur sant det är, som ni sade om mig.

Mannen var klädd i grann militäruniform, olik de vanliga lantsoldaternas. Han bar sådana epåletter, som Sven sett, att Smålands ståtliga grenadjärer brukade, men bröststycket hans frack var av rött kläde och uppslagen, kragen och ränderna hans byxor vita. Vid hans vänstra sida dinglade en kort sabel eller huggare, föga större än en förskärarekniv.

En skarp gumma, som lappade byxor, lappade blusar, läste abcd, vaggade och luggades. Hon var religiös och kom klockan åtta om morgnarne, sedan hon först varit i morgonbön i Klara kyrka. Om vintern hade hon sin lykta med sig, ty gaslyktor funnos ej och de argandska voro släckta. Hon höll sig sin plats, älskade troligen ej svärson och dennes syster. De voro för fina för henne.

Hur Broman kom utför trapporna visste han inte, men han befann sig i alla fall en kort stund senare nere gatan och frågade alla han mötte om de sett en liten gosse med blå rock och bruna byxor. En del hade verkligen sett honom, än åt ena hållet än åt det andra, och Broman störtade alltid efter, för att till slut finna, att det var en helt annan liten gosse än den han ville ha fatt.