United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han var nämligen särdeles fäst vid sitt lilla mammon, och satte tusen gånger hällre in sitt överskott på sparbanken än han stoppade det i ett rikt försäkringsbolags ficka. Och ju mera han ångrade desto fastare formade sig en plan i hans hjärna: bolaget skulle få betala tillbaka hans pengar, och det med ränta, han skulle bli sjuk, och fortsätta att vara det så länge som möjligt.
Med så stor hållning som möjligt framdrog han ur sin ficka de begärda papperen, till det yttre besörjda med all sorgfällighet, och gick tillbaka till sin plats nära dörren, där han sedan, med armarna i kors öfver bröstet, hufvudet litet nedsänkt mot skuldran och största menlöshet i min och hållning, afbidade stormen.
Låt åtminstone bli att gråta, din stackare, eller mistar du den lilla syn, du har qvar. I fruarnas ansigten syntes en känsla af medlidande. Den ena af dem klappade Hellu på hufvudet och tog från sin ficka en kopparslant, som hon lade i barnets hand. Petu och Ville hade hittills oafbrutet betraktat de främmande. Ville stod alldeles invid dem.
Wolfgang hade väntat på detta ögonblick han var nu acclimatiserad. Det var på detta tidskede han med båt begav sig till Ajaccio på Korsikas västsida mitt emot Salpiso. Där klädde han om sig och lämnade obemärkt staden, förklädd till arbetare. Den ena av telefonerna vilade i hans ficka.
Himlens ljus och lifvets bästa gåfvor dela alla lika; och roligt är att vara människa ibland. Men hurudan är du emot dina bröder? Gåsevinge, rannsaka dig och säg, hvad blir ditt verk för morgondagen? Slå dig för ditt bröst och känn, hvad du bär i din ficka. Hjälp din like, då du njutit hjälp.
Anette åt i tysthet upp sin andel, när ingen mera gaf akt på henne. Men se, Anette, hon var en söt och snäll flicka och öfverhopades med mera namnam och beröm. Petter var en snål unge, det sade mer än en i sällskapet sedan. Endast en gammal knarrig gubbe tog ur sin ficka en näfve karameller, som han kramade i Petters hand, utan att säga ett ord. Är det då verkligen ordet som är allt?
DANN. Nej, men det sker likväl till punkt och pricka. JULIA. Det kan ej. Rår jag ej om min person? v. DANN. Vasserra ja, tills du fått blicka I ögat på en man af ton, En ung löjtnant, en grefve, en baron, Som har för dig ett hjärta och en ficka, Precis som gjord för min million. En sådan kommer snart som efterskrifven, Och, barn, hur går det då?
Men Sabina hviskade: "var ej ledsen Amirantha, lemna du den bara åt mig och promenera vidare en stund". Och när fröken Amirantha kom samma väg tillbaka, kom Sabina emot henne med handsken hel och nätt igen. Hon hade nål och tråd i sin ficka, och hennes snälla fingrar hade lagat spetsen hel, och så var det tid att fröken måste gå hem igen.
Lisa tog emot den lilla silfverpjesen och knep om den så fast, som om den varit en diamant, hvilken hon måste förvara för en hop röfvare. Barnen sprungo åter bort, Lilli tog henne i hand, och så skulle det lekas. Lisa skulle bara se på, hon, icke kunde hon vara med, hon, som hade det dyrbara silfverhjärtat att förvara och ingen ficka att stoppa det i.
Och de sista raderna i hennes brev, detta brev, han läst så ofta och så länge burit i sin ficka, att det började bli slitet i kanterna, hade inte dessa sista ord varit en bön till honom att aldrig krossa en kvinnas hjärta... Vilket sällsamt öde, som ledde hans liv. Nu var hon fri.
Dagens Ord
Andra Tittar