United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gumman gömde sig i buskarne, medan de arm om liv tågade förbi, dansande fram halvsjungande, kyssande, så som hon också en gång dansat, sjungit och kyssts.
Innanför dörren var det alldeles tyst, och barnen sjöngo redan tredje versen: "All jordens tröst han blifva skall Och ljus och hjälp för världen all. Han är den rätte frälserman, Säll den på honom trösta kan!" Äfven lillen, som satt på tants arm stämde in med så godt han kunde. Då gick dörren upp och fadern kom ut.
Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm; men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten, han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?» Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
Men när leken var slutad, då berättade Rudolfs far för alla barnen om huru det går till, när det är krig på allvar huru människor då dödas i tusental och huru andra tusenden ligga sönderslitna af granatstycken, utan en arm, utan ett ben och på alla möjliga sätt söndertrasade, vältrande sig i pölar af blod under oerhörda smärtor.
Sen jag där med trofast kärlek blödt den svenska sanden röd, Sitter nu jag här på torgen, sjunger för en smula bröd. Gud bevare fosterlandet! Ringa är allt annat sen; En soldat skall kunna mista lif och lycka, arm och ben. Gud bevare fosterlandet, det är summan af min sång, Så, fast andra ord förbytas, slutar jag den hvarje gång."
»Nej, fy katten», sade John, och i känslan av kvällens framgång fortsatte han: »Men innan vi börjar promenaden hemåt vill jag ha en kyss!» Rosa drog sin arm ur hans. »Skäms, John!» sade Rosa indignerad. Om indignationen var äkta eller icke har dock aldrig blivit fullt utrett. »Prata nu inte sån't, som du inte menar!» svarade John galant. »Hit bara med lilla näbbet, så ska »
Folk inbjuda de till sitt berg; där offra de rätta offer. Ty havens rikedom få de suga, och de skatter som sanden döljer.» Och om Gad sade han: »Lovad vare han som gav så rymligt land åt Gad! Lik en lejoninna har han lägrat sig, han krossar både arm och hjässa. Han utsåg åt sig förstlingslandet, ty där var hans härskarlott förvarad.
Jag hade velat strida vid din sida med den andra knifven, men kan ej mer". Och hon slöt sina ögon, och jag såg att hon dog, och jag hade velat stöta knifven i mitt bröst, men jag ville ej lemna Det röda Hallonets lik åt fienderna. Jag tog det på min arm, afskar mina band och nedstötte hvar och en som nalkades under det jag bar henne bort.
"Nej min flicka, det kommer jag ej att behöfva göra. Jag önskar, att du må komma på denna bal". Rosa var på balen. Otaliga ljus strålade mellan kristaller. Unga, sköna flickor i lätta drägter sväfvade omkring vid sina riddares arm. Rosa satt stilla, obemärkt i ett hörn.
Edmée, mumlade han, och plötsligt kände hon hans varma, fasta hand på sin bara arm. I
Dagens Ord
Andra Tittar