United States or Eritrea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade kört timmer från Björkenäs' såg och gjort en prydlig stapel. Och nu satt han på fimmelstången, gäspade och rev sig i huvudet. Barnskaran stormade tanklöst förstörande fram över stenrösen och brädstapel. Men gamla mor Andersson, som icke ville gå den tunga Backavägen förgäves, skar ris ur björkarna. Det går bra? frågade Abraham. Tack, galant.
Varje dag vid middagstid vandrade lille ingenjören upp till Backarna. Ibland höll han doktorn under armen, ibland Björner, ibland Louise. Far och dotter voro båda konvalescenter, bleka och utmagrade. De gingo mycket långsamt och stannade då och då för att räta ut ryggarna. Uppe hos smeden dröjde ingenjören en stund, grävde med käppen i sanden och andades tungt. Jo, galant, ingenjörn.
Han visste ej att man var slö och trött efter allt julfirandet. Långa stunder var det alldeles tyst, en stilla, skön tystnad. Så var det någon som sade: Rose, spela något! Vad ska jag spela? Vad som helst utom dansmusik. Något gediget! Chopin, sade Kalles syster. Rose reste sig och gick fram till pianot, medan Kalle galant och chevalereskt tände de skärmprydda ljusen.
Han visade sig ytterst galant mot den vackra Mademoiselle de la Feuillade, som å sin sida ej kunde låta bli att finna nöje i att tala med honom.
»Nej, fy katten», sade John, och i känslan av kvällens framgång fortsatte han: »Men innan vi börjar promenaden hemåt vill jag ha en kyss!» Rosa drog sin arm ur hans. »Skäms, John!» sade Rosa indignerad. Om indignationen var äkta eller icke har dock aldrig blivit fullt utrett. »Prata nu inte sån't, som du inte menar!» svarade John galant. »Hit bara med lilla näbbet, så ska »
Eugène Sues Den Vandrande Juden fann han grandios och ville knappt ha räknad bland romanerna, ty roman var något från lånbibliotek och pigkammare. Detta var en verldshistorisk dikt, ville han, och socialismen i den gick galant i honom. Alexander Dumas var indianböcker, tyckte han, och nu var han icke nöjd med sådana; måste ha något innehåll. Hela Shakspeare slök han i Hagbergs öfversättning.
»Jag vet inte. Jag har tänkt en smul på att resa till Italien utåt hösten.» »Det måtte vara roligt att kunna göra såder alldeles som man vill.» Han liksom hukade sig ner när han sagt det och rodnade åter upp i det hvita håret. »Jag gör alltid som jag vill.» »Det vet jag jag jag hyser en rysligt stor beundran för fröken .» Det sista sades med en antydan om ett galant smil. »Ni känner mig ju inte?»
Bägge hennes barn voro nu visserligen vuxna, men Joséphine ansåg sig ung ännu och kunde icke förmås att tro, att icke hon, som för blott några få år sedan varit i stånd att väcka en så häftig kärlek icke endast hos den unge general Bonaparte, men även hos Hoche och Caulaincourt att icke hon var berättigad både att valsa och taga emot all möjlig galant hyllning.
Det förra antagandet var riktigt, det senare höll ej streck. Vissa utmanande rörelser från den unge mannens sida, vissa mjuka slingringar hos flickan övertygade henne om, att samtalet tagit en galant vändning. Fru Janselius suckade. Hon stack pekfingern i mun och beströk därefter med sin egen saliv revormen ty även det ska vara bra varpå hon löste upp sin fläta, kammade sitt hår, satte upp det.
JULIA. Är det då afgjordt, kan jag därpå lita? TRYGG. Var säker! Trygg förstår sig ej på krita, Hvad han har lofvat, löser han kontant. JULIA. Farväl då, gamle kund, ni är galant. Det är, som om jag vore i pensionen: Allt samma skälmeri i hemmet än! Jag tålte aldrig rätt ens där den tonen Och sjunger här likväl den om igen. Fy, jag är stygg, men för mitt hjärtas vän.