United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sedan började vi prata igen, jag vet icke om hvad, men han sade, att de gånger han varit alldeles utom sig af lidelse, hade han stött en kallsinnighet, som han icke kunde definiera.

Sov och prata inte strunt! röt Abraham. De släckte ljuset. Men rätt vad det var spratt Gusten upp ur bädden. Hör du, Abraham, en sak! Du får akta ingenjören för Enok. Han far fram som en vilde och hetsar upp arbetarna. Han har varit smeden också. Den är inte lätt och röra, men kommer han i gång, rullar han som ett stenblock.

"Ja nog kan man tänka hvad en sådan där halftårsunge, eller hvad hon kan vara, skall kunna prata." "Hon är mer än ett halft år, kära du, hon har ju munnen full af små hvita tänder och går omkring näpet. Säkert har hon en bra mor." "Hoppas det för barnets egen skull, om det en gång kommer tillbaka till henne." "Åh, nej Artur. Vi släppa henne inte!"

Några steg framför sig upptäckte Tomas plötsligt sin far och sin farbror, som var bokhandlare Söder. De båda bröderna sågo varandra ytterst sällan, men de någon gång stötte varandra i ett gathörn, brukade de alltid stanna och prata en stund. Tomas vände sin paraply, att han kunde komma förbi dem osedd, ty han ville icke låta uppehålla sig.

Gumman tyckte om att ha sällskap och höra någon prata, att hon satte värde dessa små uppmärksamheter utan att vidare fästa något avseende vad dessa dödsberedelser kunde innebära.

Nu kan Lillen lägga sig här min säng och sofva en stund, medan vi prata lite samman, du och jag. Det är bra många år se'n vi hade en riktigt förtrolig snackestund ihop. Men först ska han ha en kopp, han också ofvanpå mycken mat kan en inte sofva, om inte en får lite kaffe. Jag fick min kopp, och det var som med ens all sömnighet försvunnit.

Nej int är jag sint", sade Maglena, "men när jag tänk dom blir jag mest rädd för folket vi ska komma till, ut i bygden. Jag är rädd för såna, som äg storgårdar. Dom ska ju ändå ha de bra, me pängar te köpa för, nödåre gör dom ingenting, "Ändå har en de bättre hos Pelle." Syskonen gingo i grupp framme hos Ante. De hade mycket att prata och fundera om.

Han hade förmodligen hållit att prata än om jag inte till slut bett sjukbärarna bära bort honom och grät han av sorg över att behöva skiljas från mig. Han hade aldrig förr träffat en tjusande personlighet, sa han.

När vi nalkas stugorna, sjunger han inte längre, och vid bordet är han instängd; gycklar svagt inför frun i huset över att han har min rock; säger nej för supen, men tar den. Vi ut farstukvisten att sitta och prata, men han blir orolig, ty han är ej säker , att andra skola vara tysta som jag.

Aldrig har jag hört en människa prata mycket, som hon pratar; och hennes eviga 'hjärtandes och jämmerli' kan skära öronen sönder folk. Och hvem skall och säga till åt henne! Jag? Vänta får man!