United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Han har så underliga fötter", tillfogade hon hemsk till mods. "Kan du Ante förstå hvad de är åt dom?" Ante tittade noga på kisses fötter. "De är de är . Nej hur ska'n kunna förstå de. Men de är rent af tomma svinklöfvar, som dom ha stuckit in kattfötterna i. De är därför han int har kunnat reda sej, utan följt med östanvädre utför isen." Maglenas tårar flödade.
"Kom, och låt de ligga", murrade Anna-Lisa. "De låg int nå bra, och lillgranen där ba mej göra'n fin", skrattade Maglena, "men nu håll jag på te bli trött." Det hördes på rösten att Maglena inte var så munter som hon låtsade vara. "Ställ dej bakpå medarna en stund, så får du hvila", sade Ante. "Anna-Lisa och jag rår nog me er alla tre en bra bit.
Han tog af den stora malätna skinnmössa, som varit fars, och torkade svetten ur den vackra pannan. Hans blå ögon lyste förtrytsamt, då han såg tillbaka på systern. "Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han har tusen ja lika många som en lapp kan ha renar. Men du tror väl int att kungen ha vett te räkna ut hur många getter en tocken liten en som du är god för att geta?
"Här ska du få si' sa hon." "Hva fick du si då", ifrade Per-Erik, som for med handen öfver det granna garnet, som om han velat smeka det." "Jämmerligen, ni fråga och gorma, så jag ät opp hva jag ska säga, och int mins de'." "Du skulle få si nånting", hjälpte Ante henne på trafven. "Ja så var de, men tig nu. Hon viste mej ett par vantar, si ni så fina vantar, att ni int sett slikt."
Int vill jag mer gå kring vägarna och skämmas när jag skall in i gårdarna å int har någe att byta mej till för maten. Jag vill int vara en tiggare, som ingen tycke om och som ingen bry sig om, hva han än säg. Jag vill int stå på sten i skogen och predika. Jag vill stå i en körka och tala om för folke hva mor lärde oss.
"Hu häller, det är rent som om vi vore ensam på hela jorden"", sade Maglena och drog den lilla hemväfda schal hon fått af mor Brita-Dea bättre om sig. "Ja, nog är de sant, men de ska bli mindre grufsamt te komma in i gårdarna, när vi int är så många", tillfogade Ante.
"Nog såg jag matmora i nämndemansköket vara lika god hon, men int tänkte jag på till bli nämndemansmor för de", funderade Maglena. Hon såg med belåtenhet huru jättehålet i Antes strumpa krympte samman under hennes flinka fingrar. "Snickra hon, nämndemansmor?" frågade Ante med en lustig glimt i ögat. "Ja, de gjorde hon! Hon snickra på sitt vis och som kvinnfolk gör de, när dom är riktig.
"Vi ha haft de så bra här, och ni ska ha så många tack för oss alle." Ante räckte fram handen och såg så godt och allvarsamt opp till Ladd-Pelle, att denne tyckte det han inte skulle stå ut med att bli utan dem alla. "Och käre, glöm int att lillkaktusen ska ha solsken på sej, och vatten hvar dag. När vi komma igen ska jag ha en annan stor, grann blomma åt er, far", sade Maglena.
Hva' tror du att Anna-Lisa skulle säga. Jag tänk' Per-Erik han ser annorlunds ut han, än du." "Ja, just som de vore någe behändigt te' ta' efter hur han si ut nu. Gå hän, jag ska ner till bäcken efter vatten." "Men, sir du Månke, först ska du vara ren i syna och om händerna, å de om du vill eller int." Maglena tog ett stadigt grepp om den sprattlande pojkens arm.
Hon satte sig ner på marken, och bredde ut armarna mot hunden utan att bry sig om att han nafsade åt henne och slet lös en del af schalfransen. "Sussu sussu ! Int vill du oss någe ondt, vi, som är små och ensammen". Gråhunden tystnade, men morrade med ryggborsten höjd.