United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag kommer själv från Frönsan. Kolran? Inte! Vem har sagt det? Raggen pekade på en av de sist anlända, en bredskuldrad med runt, fromt ansikte, den ende fetlagde i församlingen. Han sade: Jag säger det inte för bestämt. Men jag slår ihop och gissar Vad är du för en djävul, som gissar! skrek Träsken, plötsligt eldröd kring ögonen. Vem i helskotta har bett dig gissa, drummel?
Han hade förmodligen hållit på att prata än om jag inte till slut bett sjukbärarna bära bort honom och då grät han av sorg över att behöva skiljas från mig. Han hade aldrig förr träffat en så tjusande personlighet, sa han.
Experimentet är alldeles lönlöst under den årstid, då jungfrurna aldrig kunna hålla sig stilla. Herr Patron B.! Vad i all världens frid är meningen? Vi ha bett Er skaffa oss en kopia av omskrivna aktstycke, vilken vi omedelbart skulle använda.
Singoalla hade sagt honom, att han nu gjorde det för sista gången, och Assim hade tigande emottagit den upplysningen. Singoalla hade bett honom hava allt redo för uppbrott nästa morgon, och han hade tigande fullgjort hennes önskan. Nu stod han och stirrade tigande i elden och såg, huru bränderna mörknade, kolades och vordo till aska.
Men Hiskia hade bett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.» Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.
Gatorna lågo öde och tomma, ty människorna ville inte gå ut i detta råa väder. Då klockan blev fem, gick Anna-Claras moder och fader för att äta middag på en restaurang. Icke därför att de brukade göra det, utan därför att två av deras vänner, som också voro gifta och leddes om söndagarna, bett dem om sällskap. Människor som varit gifta några år, ha ofta mycket svårt att vara ensamma.
Han hade ätit och bett mamma hälsa till »farsgubben», som var hans specialsmeknamn, när han var mycket uppsluppen. Allt tydde alltså på det bästa, och dock kunde jag icke bli min ängslan kvitt. När jag kom fram till Stockholm, var klockan tio på aftonen. Jag hade kommit samma minut, som sista båten gick ut till mitt hem. Jag gick därför direkt till det hotell, där jag plägade taga in.
Jag reser ut för den gubben. Han har skrivit och bett mej komma. Låt oss segla dit tillsammans! Nu har jag varit på Storön och sett att allt var sig likt. Löven hade gulnat och det var tyst på ängen. Där låg en tennisboll kastad som en smutsig snöboll. Badhuset var stängt och inga båtar vid bryggan. Människorna hade tagit sommaren med sig och rest.
Till det yttersta har jag fått anstränga varje nerv för att i hennes ögon framtvinga den blick, vilken visade, att hon var medveten om, att hon icke var ensam. Jag har sett henne känna och förstå alltsammans själv, ana och veta, vad som lurade inom henne. Hon har kastat sig ned för mig i ångest och bett mig att icke skicka henne bort utan ha litet tålamod.
Men jag har glömt det, jag, försäkrade mor i Sutre. Du blir väl påmind, sade gubben. Men mor i Sutre tänkte inte vidare på den saken förrän den dagen, då gästgivarn dog. Sedan han bett barn och husfolk om förlåtelse, anropade han hustrun om tillgift för vad han mot henne brutit. Vad skulle det vara? frågade mor i Sutre, satte händerna i sidorna.