United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Innanför dörren var det alldeles tyst, och barnen sjöngo redan tredje versen: "All jordens tröst han blifva skall Och ljus och hjälp för världen all. Han är den rätte frälserman, Säll den på honom trösta kan!" Äfven lillen, som satt på tants arm stämde in med så godt han kunde. Då gick dörren upp och fadern kom ut.
Om inte någon ville gå och hämta det i Gåsaberga, där »Australia» skulle stå stilla en vecka, efter som byn var så stor. Men det var ju sju fjärdingsväg. Så frågade Fader, hvad det kunde kosta att få »Lillen» afritad. Han var ju så liten tre år bara. Nog ginge han för lite billigare, hva? tyckte gubben. Men dansken sa nej , han.
Han hoppade muntert bredvid sin goda vän och följde henne bort och hem. Men äfven Beppo blef sjuk och vild och måste ständigt bära nosgrimma, tills han en vacker dag måste söfvas för alltid af djurläkaren. Den dagen grät och sörjde lillan på fullt allvar. Beppo var för alltid borta. Stackars Beppo! Namnsdagssång för far. Att lillen vill me', Det kan man då se.
Sedan satt hon med lillen i knä't och drömde om den tid, då han var riktigt liten, och hon själv gav honom mat. Och när han äntligen skulle gå i säng, då ville han aldrig läsa sin aftonbön. Han hade tusen påhitt, bara för att hindra att mamma skulle gå ifrån honom. Men när han läst den, slog han armarna omkring henne och viskade: »Det är så bra, när du hjälper mig. Ty du tar aldrig hårt i mig.»
Förra sommaren trillade lillen i bäcken, som flyter nedanför hemmet. Ingen människa såg olyckan, men Karo kom som en hvirfvelvind, högg gossen i sjömansjackan och drog honom upp på det torra så kvickt, att han inte hann att ge hals, förrän han låg i gröngräset på bäck-vallen. Då skrek gossen af alla krafter, så att mor kom och tjänarinnan kom och fick se Putte våt och eländig men utom all fara.
Jag har lyssnat, men ingenting hört, lillen har väl varit snäll? Psch, när har frun haft skäl att klaga öfver nätterna? Jag behöfver alls ingen kontroll, är inte frun nöjd med mig, så kan hon skaffa sig en annan. Åh, söta, så hon talar! Alterera sig inte, snälla, beskedliga Nadja, mamma säger, att lillen har ondt af det. Är det någon jag är säker på, så är det Nadja, att hon ser väl efter honom.
Nej, nu ska jag väcka Lillen, så ni kommer i säng innan det blir dager. Jaså, han tyckte jag är så blek. Ja, han har rätt. Måtte hans dar bli gladare än mina! Men, nu se'n Esbjörn är nermyllad blir det kanske lite lättare för mig jag tror att han på sistone ångrade sina villors väg och blef en bättre människa. Och då är det ju som han vore min gamle Esbjörn igen från ungdomsdar. En pojke för sig.
Och kommer, han gör med det samma; Ty kan han ej gå, Han lyckas ändå Att blifva förstådd af sin mamma. Hon vet nog, att han En namnsdagssång kan, Som är som ett jublande kvitter. Och nog tycker far, Att lillen är rar, När högt utaf glädje han spritter. Men bröderna, de, Så trohjärtadt se På far, och sin hälsning de bringa. De tänka uppå, Om bra det skall gå, Om vackert väl sången skall klinga.
Nu kan Lillen lägga sig här på min säng och sofva en stund, medan vi prata lite samman, du och jag. Det är bra många år se'n vi hade en riktigt förtrolig snackestund ihop. Men först ska han ha en kopp, han också ofvanpå så mycken mat kan en inte sofva, om inte en får lite kaffe. Jag fick min kopp, och det var som med ens all sömnighet försvunnit.
Han har också känt, huru godt det gör honom själf ända in i hjärtat, när mor eller far sluter honom i sin famn och talar ömma, vänliga ord till honom. Lillen har en så brinnande lust att vara vänlig och god mot alla, mot far och mor, mot tjänarinnan, mot grannbarnen och mot alla Guds skapade varelser, icke minst mot den förståndige och vänfaste hunden.