United States or Aruba ? Vote for the TOP Country of the Week !
Visste inte Axel att Mari var hos oss? frågade frun i huset. Jo, men jag hade glömt bort det. När han gick om kvällen och Mari stängde porten, frågade han hur hon hade det och om hon var nöjd; och så sa han godnatt. Hon var totalt utplånad, och nu, när han sett henne i den nya omgivningen såg hon ut som pigorna gör mest, kanske mindre bra än flertalet.
Vi skiljas i godo och han är mycket nöjd med att få lämna Larsbo. Han har naturligtvis andra planer för sin del Hon svalde ett par gånger, men rösten var dov och oklar då hon fortsatte: För resten tänker jag avskeda ännu flera. Jag är utledsen vid dem allasammans. Jag tänker utrota hela den gamla surdegen. Jag tänker göra rent hus.
Nej, så det kan väl nog inte bli, det. Men att han sover på kammarn, är något annat och det ska vi se till; för resten tycker nog folket de är många ändå i köket, och Norman, tänker jag, sover hellre allena i soffan än tillsammans med någon annan. Carlsson fann för gott vara nöjd med halvvunnet spel, och stoppade tillsvidare den andra pipan i säcken.
Hon andades djupt innan hon kunde svara: Jag blef så glad öfver att se dig. Jag hade längtat, längtat så. Längtat? Efter mig? Kan man tänka sig något så dumt. Ja, det är dumt. Men jag kan icke annat. Hvad vill du mig då? Bara se dig. Om jag sett dig en enda minut, är jag nöjd, är jag glad för en hel dag. Där låg sol öfver hans ansikte, och stämman var mjuk, som om han talat till ett kärt barn.
Drack af fröjd, blef vild om kvällen Och slog buckla på geväret; Nästa morgon fick sig sällen Litet fuktel för besväret. Väbeln sade: 'Tag ej illa, Så är tjänsten, gubbe lilla! Har du mjuknat nu till början? 'Jo, sad' Munter, 'tack för smörjan! Nykter var han ock alltsedan, Hurtig, nöjd och oförtruten, Fick i första dusten redan Vänstra skuldran genomskjuten.
Nöjd ?... Hon böjde nacken tillbaka, och med slutna ögon och ett leende så hemlighetsfullt strålande, så sublimt i sin fanatiska hängivenhet, att han, som såg det, ovillkorligt suckade, viskade hon: När jag har dig, är jag lycklig .
Kom han hem trött, hungrig, dyster och fann golfvet nyskuradt, maten illa lagad, och vågade en anmärkning, fick han ett litet kort svar. Han var som på nåd i sitt eget hus, och barnen gömde sig för honom. Fadern var mindre nöjd med sitt lif, ty han hade stigit ner, försämrat sin ställning, försakat. Och när han såg dem han skänkt lif och mat vara missnöjda, blef han ej glad.
Hon ville bara inte dö på operationsbordet, men hon var nöjd att få gå bort, och hon ville blott få leva med sina plågor så länge, att hon hann bereda barnen på det, som måste komma, och säga farväl. Så plötsligt hade allt detta kommit över mig, att jag icke ens kunde reda mina tankar, ännu mindre fann ord att svara.
Någon av oss skall nog också, när det blir lugnare, hälsa på dig i tysthet och se till, att du får det varmt och gott i stugan. Räck oss nu händerna igen och säg, att du är nöjd med oss. Du hör, att vi vilja dig väl, som det anstår söner. Jag har inte tiggt er om någonting. Men jag förstår. Det är för min fattigdom och för mina trasiga kläder, som ni mest skämmas.
Nej, nej, nej! avbröt han sig. Inga omskrivningar. När det gäller denna kvinna. Kanske förstår ni mig icke nu, kanske kommer det en stund, då ni förstår mig. Och kanske kommer ni då att tänka på mina ord. Sker det i tid, så har jag kanske gjort er en tjänst. Och kan vara nöjd. Tack, mumlade Abraham och bet sig i läppen. Något så idiotiskt klumpigt som tack!