United States or Norfolk Island ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hans röst förnams, lik dånet af åskans vagn, När öfver dofva, kvalmiga dagen I nattsvart moln den blixtrande åker fram Och väcker ur blytung dvala en värld. En storm var kommen öfver en lättsöfd sjö, I glada böljor höjdes den åter; En damm var bräckt, och yr med fördubblad kraft Ur fängelset bröt en jublande flod.

Han tvekade, men se, likt en brusande flod störtade en hop krigare med vilda rop ur bergen. Jublande omgåfvo de Sardar Khan och hans brud, och snart försvunno de alla ur de förföljandes åsyn. Ben Hamouns slafvar hade åt olika håll förföljt de flyende, men de återvände utan Alhejdi.

Med en sådan fingret kan du ta emot en åskstråle i handen och kasta den ifrån dig, som en istapp. Kom och köp! Glimma trampade och trampade av iver med de små röda halvstövlarna, jublande över att stå omgiven av många bedjande människor. Hon ville älskas, synas, glimma. Martinus hade trängt sig in mellan åskådarna och kunde icke rycka sina ögon från Glimma.

Och med bortglömd adel, med förgäten ära Till hans fötter slafvar sina rökverk bära; Och af lejda skaror, som kring borgen stoja, Ropas han jublande ut som en gud. Såsom kung står brottet, och det goda dväljes, Sanningen förtrampas, mänskligheten säljes, Och den höga tanken blir en dvärgväxt blomma, Dignande under förrädarens hand.

I blinken Ljöd till höger och vänster ett sorl: barfotade ungar Trafvade fram, kringyrde af smuts, med jublande fröjdrop Sågo de mig och sprungo svingade fötter omkring mig.

Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun, när jag kommer ihåg dig mitt läger och under nattens väkter tänker dig. Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag. Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig. Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Och nu klingade »Våren är kommen» jublande friskt och eldarna lyste runt kring horisonten. Här hade han stått som katedralist året förut och drömt om det ögonblick han skulle vara med, och det stod livligt för honom, att han glömmer sig och faller in i sin sångstämma! Å, håll mun dig, när studenterna sjunga l röt en gesäll och knuffade honom i sidan!

STÅLARM. Välan , vänner: fast svikna i vår lit Sigismund, fast öfvergifne af vårt eget folk, vi skola visa hertigen i döden, att än vår konung och hvarandra trogna vi till hans planer ropa enigt: nej! Och när tröskeln här den siste fallit och hertigen instörtar jublande i dessa salar, blott en man, en fackla behöfs, och slottet störtar öfver segrarn.

Kanske af en förvillad, Som återfunnit stigen till sitt hem Och skyndar jublande till barn och maka. Den sälle! Regnet faller kyligt ren, Och natten andas kallt; men ack, hur lätt Skall icke färdens långa möda glömmas I hvilobädden af en älskad famn! Där syns ju glädjesångerskan! Men ack, Hvad strid emellan hennes sång och väsen!

Hyllen Julianus Augustus! Dominus Julianus Augustus! Pylades steg av sin häst och böjde knä. Centurionerna och soldaterna följde hans föredöme. Man höjde svärd och sköldar i luften. Utefter linjen skallade ropet: Dominus Julianus Augustus! De från Akropolis nedtågande skarorna instämde jublande. Därefter kom ordningen till kristianerna.