United States or Armenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sitt löfte nyss i skogen minns furst Voldmar nu, Och ur sin dröm han spritter opp, Hans blickar irra länge utan gräns och mål, Och från hans kinder bloden flyr. Omsider dock med kraft han fattar brodrens hand: "Ditt val du äger", talar han, "Men en slafvinna, broder, blott du välja får, Och denna flicka, hon är fri.
Men då vill jag ha en kyss för dem. Fy, nu är det slut med glädjen. Du, som har fått kyssar af hvarenda tös i hela häradet för dina verser. Det måtte vara gammalt för dig, och när du skulle skrifva på allvar, som du sa Aldrig i lifvet har jag kysst dig. Nej, det har du inte. Just därför skulle det vara spritter nytt.
Snart är kärleken väckt, den modige sångaren lyssnar Spakare ren och spritter ibland och kvittrar i gensvar; Innan han anar det själf, är han nere på buren, och nätet Faller omkring, och sången är slut och friheten borta." "August", sade med bannande röst den vänliga systern, "O, att du än är grym som förut och fägnas af sådant!
Men vilken är den skepnad, som uppstiger i det bleka månljuset och med sin tysta närvaro hotar de älskande? Singoalla spritter till och ropar: Assim! Ett dovt, smärtsamt skratt svarar till hennes rop. Erland flög upp och drog sin jaktkniv för att gå mot främlingen. Singoalla fattade om hans väpnade hand, men han ryckte sig lös.
Poeten vinner. »Rundadinellula!» Allt ölet är nu utdrucket till sista droppan, men se, se, vinet spritter i stället upp och ner i bägaren. Den stackars ynglingen, som tycker att det kunde vara nog, får en ytterligare uppmaning att resa sig, säga »topp» och klinga laget rundt med glasen och stopen. Men han tömmer ej i botten som en ärlig svensk man.
Som en fågel, då han oförmodadt Hör ett skott och kulans ljud förnimmer, Fasar, spritter, kastar ut sin vinge; Så från stolen flög den unga kvinnan, Då hon hörde dörrens gång, men glädje Blef dock vid den gamles anblick fasan. Fram hon sprang och slöt hans hand i sina, Stora tårar sköljde hennes kinder.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått. I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid. Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg. Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp. Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
De voro vänner fadern och han, för första gången, och han älskade fadern nu, när han steg ner till honom. En natt väckes han i sömnen af faderns röst. Han spritter upp. Det är mörkt i rummet. I mörkret hör han rösten, som djup och darrande säger: vill gossarna komma in till mammas dödsbädd! Nu slog det ner som ett åskslag öfver honom.
Får jag ej lof att bjuda en liten droppe blod? Jag försäkrar den är delikat. Se här barnet som sofver i gräset, hur präktigt, mjukt och varmt det mjella hullet höjer sig på den runda armen. Eller kanske det behagas kindblod? Se så röd och blossande kinden är, bloden rigtigt spritter upp der, nästan utan att man behöfver sticka. Haf blott godheten att välja. En sång vid droppen, jag ber".
Och kommer, han gör med det samma; Ty kan han ej gå, Han lyckas ändå Att blifva förstådd af sin mamma. Hon vet nog, att han En namnsdagssång kan, Som är som ett jublande kvitter. Och nog tycker far, Att lillen är rar, När högt utaf glädje han spritter. Men bröderna, de, Så trohjärtadt se På far, och sin hälsning de bringa. De tänka uppå, Om bra det skall gå, Om vackert väl sången skall klinga.