United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jaa, blir det likt en mänsklig varelse, så är det lycka mer än konst, för det var det rysligaste jag har gått igenom. Vänta! När du blir gift, så kan du nog få gå igenom hvad ändå värre är! sa mor Faders och skrattade. När dansken kom ut, sa han att det hade lyckats utmärkt, och han log med hela ansiktet. Kan en få se på't? undrade Siver. Nej, det gick inte.
Den 7 juni. Jag hälsade på hos min vän dansken för att få se på hans tavlor. När jag kom var han kry och livlig, men efter en halv timme fick han en nervattack, som tilltog så starkt att han måste kläda av sig och lägga sig till sängs. Vad går åt honom? Dåligt samvete? Den 14 juni. Söndag.
Dels var där så trångt, och dels blef aldrig ett kort bra, om någon stod och såg på, för den, som skulle porträtteras, kunde då aldrig sitta stilla, sa dansken. Siver drog öronen åt sig. Då får det vara sin sak! sa han. Sådana där landstrykare kan en aldrig lita på! Ensam får du inte gå in där. Han kan förtrolla dig. Dansken började svära och bedyra.
Malenas kort var ju ganska skapligt, men också var då tösen så grann, att dansken nog skulle gett henne ett helt dussin »puttegrafier» för en kyss, fast han skulle stå och göra sig grön för den arge Siver. Mor Faders kort var mycket mörkt, men som hon hade kolsvart hår, ansågs det som ett ytterligare bevis för likheten. Lustigast var emellertid »Lillens» konterfej.
Jag läste vad dansken Jörgensen, som omvänt sig till katolicismen, skriver om klostret Beuron. Den 18 maj. En vän, som jag ej sett på sex år, har anlänt till Lund och hyr en lägenhet i samma hus som jag bor i. Man kan tänka sig min sinnesrörelse då jag erfar, att han nyss blivit omvänd till katolicismen.
Om inte någon ville gå och hämta det i Gåsaberga, där »Australia» skulle stå stilla en vecka, efter som byn var så stor. Men det var ju sju fjärdingsväg. Så frågade Fader, hvad det kunde kosta att få »Lillen» afritad. Han var ju så liten tre år bara. Nog ginge han för lite billigare, hva? tyckte gubben. Men dansken sa nej , han.
När han sagt sitt namn, ryckte bägge ateljéns invånare till och stirrade på varandra. Det är alltså inte dansken! sade Martinus lågt, som om han blivit missräknad.