United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han for ifrån allt ihop, tog med sig hva' han kunde, förstörde hva' han kom åt och sålde resten till min farbror, en fiskare, som inte hade barn och som hade lagt af lite' på kistbotten. När han dog, ärfde far gården. Men då var den inte mycket värd mera.
Vet du hvad, Attuschka, vi kan ju betala för henne hos en sånglärare, låta henne ta lektioner hos min gamla guvernant i spelning, så kan hon med det samma få lite »sätt», för nu är hon alltför vulgär. Fina Mäienen öfvar in henne till konserten. Hon har det svårt, mycket svårt. Protégén är visst mer än lofligt dum.
Jag blef på sätt och vis rentvättad men liksom utan såpa, det sitter allt lite qvar här och der ännu i skrynklorna. Gud har gifvit mig det der att bära på, arfvedelarne falla så olika här i verlden. Leenas vackra ögon sågo upp, der tindrade ett uttryck af ömhet i dem, och hon sträckte fram handen som hade hon velat bedja honom att upphöra med de bittra anklagelserna.
Vet fabrikörn va? efter som de säger, att det var fabrikörn som liksom skaffade mig far min Nå så, nå så, säger de det Fabrikörn kunne väl hjälpa mig lite grand, så jag komme någon vart. Se jag ville läsa Nå så nå så vad ska du då bli, min snälla gosse? Präst, sade Benjamin. Och hans ögon förstorades av lycka, och hans kinder fingo en ovanlig rodnad. Fy skäm ut dig! skrek Bromsen.
Och Gula Rosen skickar varje månad allt, vad hon kan undvara och lite till. Det är i själva verket hennes enda tröst här i livet. De ynglingar, som alltjämt dricka märg i benen vid hennes disk, veta ej att säga vackra eller goda ord. Det skrumpna ansiktet, där ögonen flämta som slocknande lågor, avskräcker. Benjamin Hagelin är i Amerika.
Olyckligtvis kom Gusten strax in och uttryckte genast sin förvåning över att lumpsamlaren kommit så här tidigt på hösten, för han bruka' inte visa sig förrän på nyåret; och samtidigt passade Norman på att upplysa det ingen lumpsamlare varit här, utan att det var Carlssons minnen efter Ida, som Rundqvist velat spela Carlsson ett lite puts med, efter som det var slut nu mellan dem.
De främmande gingo omkring till de olika grupperna och resonnerade lite smått. Fina, som stod något afsides vid dörren, berättade lilla svägerskan »farmors» historia i korta drag.
Ja, vad man säger, men Mari tydde liksom på att herrn till och med talt om lysning. Lysmasken alltså! Så där var det att tala poesi för sådana! Ja, men säg nu moster, tog herr Axel upp, kan man inte leka eller spela lite, ni kallar, med en flicka, utan att det ska vara bindande. Hon spelte ju med era pojkar här.
Bara för lillens skull, ser frun: gå ut lite mer. Du är väl ute som doktorn sagt, halfannan timme på förmiddagen och en på eftermiddagen? Äsch, det är inget roligt att gå och valla på solsidorna längs husen midt på dagen, styf som en tändsticka; nehej då, det är inte det jag vill. Du önskar då? Åh, nog borde frun begripa! Unga menniskan som jag är, inte är det här lifvet någe' för mig inte!
Jag hade ju också tagit mig en grundlig lur på gillet. Alltså lade jag mig till ro på dynan och slöt ögonen, men jag hörde hvartenda ord, de sade. Och jag tror, att om jag så blefve hundra år, skulle de aldrig gå ur mitt minne. Nu ska du öppna ditt hjärta! sa mor. Litet har jag ju reda på, jag som alla andra gamla, och lite har jag gissat mig till. Du vet, att hvad du säger kommer inte längre.