United States or Curaçao ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Var inte ledsen», sade assessorn, »jag menar väl med er, ni behöfver icke försvara er eller tänka att jag vill er illa.» »Försvara mig ... hvad han pratar», hviskade hon, »ser han inte att jag har tröjan på, tror han jag vill rifva kronans kläder i tu, ånej jag försvarar mig inte. Han kan slå till, om han vill.»
Men så fick jag några skäggfjun på hakan, inbillade mig, att jag var karl, och sökte genom liderliga seder övertyga även andra, att jag var det. Följden blev, att jag rättvisligen drevs från läroverket. Min gamle far dog av grämelse, och jag grep i förtvivlan till musköten. Det är min levnadshistoria. Men vad fan står jag här och pratar?
Jag säger att det är Karins fel; hon bar sig illa åt, och hade mamma lefvat, så... Det stack djupt! Hvad pratar du för smörja om mamma! Du har en ny mamma nu. Bevisa hvad du säger. Hvad har Karin gjort? Ja, det var just olyckan att han icke kunde säga det, ty han fruktade röra vid en öm punkt. Han teg, och han föll. Tusen tankar snurrade genom hufvudet. Hur skulle han uttrycka sig!
Rätt som man går och pratar med en god vän så får han magplågor och da'n därpå så är han död.» »Det är ju förfärligt!» kom det i kör från passagerarna. »Var det länge sedan herrarna var där?» »Nä då», försäkrade Esselgren fryntligt. »Vi kommer direkt.» »Det vill säga, herrarna har legat i karantän en tid.» »Inte!» sade Esselgren. »Man achtet sich! Inte har vi affärsmän tid med sånt.
Tala om det för mig! Jo, för att ge dig de där frimärkena begick jag en dumhet. Hon såg på honom: Så du pratar! Nej, det är sant! Berätta! I detta ögonblick flög lögnens furste in i Stellan. Det föreföll honom med ens, när han såg hennes spänning, att historien med frimärkena ej var tillräcklig i sin verkliga gestalt. Den var alltför enkel, alltför barnslig...
Men säg mig allvarligt, Rakel, är jag verkligen så gruvligt ful, som man säger?... Hm, jag pratar hit och dit, fortfor Myro, och du hör icke vad jag säger. Men skall du icke spisa, min stackars vän? Du borde vara hungrig som en varginna, du som har två att föda. Nej, jag kan icke spisa nu, sade Rakel. Jag är icke hungrig. Du har ock i dag varit ovanligt lugn.
Sedan de avhandlat saken en stund, sa min mor: Ja det här är en stor ära och lycka för min son och måtte det lända till deras fromma. Jag hoppas, att er kära fröken dotter är bättre nu och att hon inte längre hostar blod, som jag hörde sägas för någon tid sedan. Vad är det för prat? genmälde rabbi Schamil. Hosta blod? Jag har så visst aldrig hört min dotter hosta. Ja, vad folk pratar! sa min mor.
Du ser så dålig och blek ut i dag, att till och med pojken såg det och sade det i örat på mig. Tala nu! Får du inte luft, så kan du dö af det. Så du pratar! Inte dör en, för det en är olycklig! Då skulle jag vara död för länge, länge se'n. Nej, är en riktigt eländig och förkrossad, så lefver man minsann nog.
Har pappa en vit häst! Vet du inte, hurdan häst pappa har? Den ä brun å hetter Lady Hamilton. Å min häst ä vit, alldeles vit. Å pappa ga den åt mig själv häromdan. Var ä den? Hemma. I majorens stall? I majorens stall! Va pratar du! Sa ja inte att den va hemma, va. Nu kom Göran honom ända in på livet och lade sin arm på hans axel: Hör du, Stellan, får jag se på den?
Den yngsta fröken, hon som nyss blifvit så der halft förlofvad med sin kusin studenten, har sjelf varit i jordkulan, »troligen», säger hennes fästman, »i det hemliga hopp att der få veta sina framtida öden!» Men den lilla bruden skämtar och ler, pratar och skalkas.