United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !


Fru Lingdahl ville någon gång förmå henne att taga sig någon ledighet: "Ånej, söta tante, i morgon skall jag promenera, är det här arbetet färdigt; men nu behöfver Sophie sin klädning eller behöfva bönorna skäras, eller kragorna strykas, eller strumporna stoppas, eller hvad arbete hon än för händer hade, göras färdigt".

»Var inte ledsen», sade assessorn, »jag menar väl med er, ni behöfver icke försvara er eller tänka att jag vill er illa.» »Försvara mig ... hvad han pratar», hviskade hon, »ser han inte att jag har tröjan , tror han jag vill rifva kronans kläder i tu, ånej jag försvarar mig inte. Han kan slå till, om han vill

Tro alldrig att det äro vi som dödat dig. Ånej, Kamtschadalen älskar dig, han vill fästa blommor i dina lockar. Nej, Kossakerne, de der fremlingarne som kommit och hålla att inrota sig hos oss och blifva oss öfvermäktige, det äro de som döda björnen. Till dem skall du icke vänligt. Det äro de, som tvinga oss att döda dig. De vilja hafva ditt skinn".

»Ånej, inte värst», svarade Östling, bara en kvinna, som bevisligen har anlagt mordbrand och misstankes för att ha tagit lifvet af sitt barn, men som gör sig till, som om hon vore otillräknelig och visar en slughet och illmarighet under förhören, som är alldeles frappant.

»Men, kära vänhviskade den andre civilklädde tillbaka, »har du invändningar att göra, deltag i diskussionen, opponera dig, för tusan!» »Ånej, låt honom hållas ännu litetsvarade ingeniören. »Men det är ju oförskämdt af mannen att anamma Camille Flammarions idé » »Menar du, att detta med det stora schaktet är Flammarions tanke?» »Ja, och den framfördes af honom för många år sedan.

Han skrev och omtalade sitt besök Salpiso och det lyckade anbringandet av telefonerna, om sina senaste flygbragder, om allt, som han trodde skulle intressera henne som bundsförvant att veta, men av den kalla, affärsmässiga tonen blev det litet, att Elli mottog brevet, smålog hon och sade för sig själv: Alltså, detta är löjtnant Wolfgang Schnitler »donjuanen», »roueen», »den blaserade» ånej det är Wolfgang Schnitler, den store gossen, det tjugofemåriga barnet som jag älskar

Men just nu kom det beställda in: en mjällvit, fast inte fin servett lades bordet, och därovanpå sattes nytorkade tallrikar. Men tänk om de reser ifrån oss med ångbåten? Ånej, svarade sergeanten. Dessförinnan skall skjutas signal ; och sedan skottet brunnit av, hinner vi alltid ned till stranden. Hon, som burit in anrättningen, hade nu åter gått ut, och dörren var stängd.

Uttrycket i hennes stämma slog honom. Det var däri en ångestfull klagan, som han icke förstod, och som icke liknade henne. Han grep hennes hand och böjde sig fram emot henne: Men, Edmée, du är sjuk! Du har ju feber igen. Ånej.

Sex månader är sannolikt till fyllest. ha de betalt Backarna med åttio och sannolikt byggt upp resten. är tiden inne. Mja, ja. Jag hade nog tänkt, att ingenjörn skulle kunna hundra. Mot revers. Men inte bolaget. Ånej, nää. Det skulle väl allt se illa ut. Kanske, mja. Om det stoppades samma gång. Från samma håll. Och vet man aldrig nää Ja, får herr Hagelin

Det kunde misshaga konungen... Eller har han vant dig, att du skall smekas först, innan du går din väg? Ånej, den syrliga äppellukten från ett ungt väsen har alltid plågat mig. Det är bäst, att du går. Hon hade ryckt upp den stickade vanten ur gördeln. Ibland snodde och kramade hon den och ibland slog hon med den kjorteln.