United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men ju längre det led, desto mera stillsam och eftertänksam blev hon, och när rabbi Schamil slutligen kom, tog hon visserligen emot honom på det hövligaste sätt fast utan att krusa alltför mycket. Och jag satt i min kammare och lyssnade. Rabbi Schamil gick rakt på sak men förteg, vad han visste om vår kärlek.
På min fars tid bodde vi i ett ganska stort och vackert hus åt gatan; bakom huset låg en liten trädgård, som genom en mur skildes från den egentliga bakgården. Efter fars olycka måste vi hysa in oss i byggnaden vid bakgården, och i vår forna bostad och vår kära trädgård inflyttade en viss rabbi Schamil. Han var en utomordentligt ansedd man och därtill ganska förmögen.
Jag har redan talat med rabbi Schamil och han tog vänligt emot mitt förslag. I kväll skall han göra er ett besök. Min mor sprang upp och slöt mig i sin famn. Vad säger du nu om din mor? frågade hon med ömhet och stolthet. Tänk om jag skaffar dig rabbi Schamils dotter!
Jag hörde här för leden någon säga, att unga fröken satte på sig en ny klänning för varje dag och att det aldrig tog ända på hennes eleganta toaletter. Nu blev rabbi Schamil smått ond och svarade: Min bästa fru, min dotter är en enkel och allvarlig flicka och i mitt hus råder inga dyrbara vanor. Just vad jag tänkte! sa min mor.
Min mor berättade helt lugnt för mig, att hon skrivit ett brev till rabbi Schamil och skarpt klandrat både honom och hans dotter. Vidare hade hon gått omkring till grannarna och berättat, vad fadern bekänt om sin dotters otuktiga vandel. Och rabbi Schamil hade tydligen funnit det angenämast att åtminstone för någon tid lämna staden. Äntligen fick jag klart för mig, vad som hänt.
Den andre var en aktad köpman och vår granne. Till honom gick jag och sa: Om min mor kommer för att rådgöra med er i äktenskapsfrågan, så gör mig den tjänsten att föreslå rabbi Schamils dotter. Han svarade: Är du galen? Eller vem tror du dig vara? Det vore en skymf mot rabbi Schamil!
I morgon är det jag, som gör rabbi Schamil den äran. Mycket riktigt satte hon följande morgon på sig det bästa hon hade och begav sig till våra grannar. Vad hon där sa, vet jag inte så noga; men slutligen blev rabbi Schamil ond och ville köra ut henne. Han besinnade sig emellertid och gick först in till dottern för att höra hennes tanke om den besynnerliga gumman.
Jag visste nämligen att min kära mor hade ögonen med sig, var hon gick och stod. Med åren blev jag ju mindre rädd och mera självständig, och snart började jag kasta ganska långa blickar över muren, ty det visade sig att rabbi Schamil hade en dotter, enda barnet, och fager som Judit, vars namn hon också bar.
Men när mäklaren till sist föreslog rabbi Schamils dotter, svarade hon alldeles som han själv hade svarat: Vem är jag och vem är min son? Det vore en skymf mot rabbi Schamil! Låt det bli min sak, sa mäklaren. Min mor satt länge i sina funderingar; slutligen sa hon: Eller skulle det vara något fel med flickan? Kanske att den gamle snåljåpen inte tänker ge henne någon hemgift?