United States or Iraq ? Vote for the TOP Country of the Week !
De tittade långt i kolbingen, eller gingo med händerna väl inrullade i förklädet runt vedstapeln på bakgården, den ynkliga lilla stapeln, som mest bestod av ris. Gummor och barn med säckar på ryggen ströko i mörkret omkring tändsticksfabriken och kolupplaget. J. A. Broms satte ut vakter. Men vakterna fingo fri täring på Tre Remmare och det svarta fnaset i kolbingen steg ända upp till kanten.
De äro mödosamt hopletade från hvarjehanda simpla saker, från köket och bakgården, från diverse yrken och en trivial erfarenhet, någon gång från de yttre naturfenomenen. Till på köpet hafva de blifvit matematiskt och omständligt utförda. Men ännu besynnerligare måste det förefalla oss, att de ofta äro opassande, ja, rent af oanständiga.
"Gå ut på bakgården om ni skall slåss." "Slåss!" skrek Bob. "Nä, vi ska inte slåss. Jag ska bara piska upp den där gröngölingen, så att han lär sig att svara och vara hövlig en annan gång." Vi gingo ut på bakgården allesammans. Våra sympatier voro ju med den lille, men etiketten hindrade ett ingripande. Och förresten tyckte vi ju litet var, att han åtminstone kunde ha sagt skål.
»Feging!» kastade hon över axeln åt sin avskedade kavaljer och Zackeus erfor för första gången sanningen i skaldens ord: mannens mod är kvinnan kärt. Med klappande hjärta stod Zackeus kvar ooh övervägde vad han skulle göra. Enda sättet att rehabilitera sig vore att i sin tur invitera John ut på bakgården, och detta vore liktydigt med en oerhörd massa smörj.
På min fars tid bodde vi i ett ganska stort och vackert hus åt gatan; bakom huset låg en liten trädgård, som genom en mur skildes från den egentliga bakgården. Efter fars olycka måste vi hysa in oss i byggnaden vid bakgården, och i vår forna bostad och vår kära trädgård inflyttade en viss rabbi Schamil. Han var en utomordentligt ansedd man och därtill ganska förmögen.
Just vid det klockslaget begav sig min far med vanlig regelbundenhet till ett ställe som då för tiden och i landsortsstäder var beläget på bakgården. Här tillbragte han en kvart, varken mer eller mindre, och vägen fram och tillbaka tog fem minuter. Tjugu minuter stod således till vår disposition. Vi utnyttjade dem den dagen och följande med en punktlighet, som inte ens överträffades av min fars.
Rosa å sin sida älskade båda och delade sina gracer tämligen lika mellan dem, men i dag, på »Dansens Väninnors» bal, hade hon dansat tre danser å rad med Zackeus, vilket i så hög grad upprört John, att han fann sig föranlåten att efter tredje dansens slut närma sig paret och invitera kavaljeren att ute på bakgården deltaga i ovan antydda friluftsnöje. »Nå, hur går det? Kommer du eller är du rädd?»