United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !


De yngre gjorde miner, reste sig och ströko ut. De äldre stannade, tysta, tungsinta stirrade de ned i muggarna. Från gatan hördes en hackande hosta, ett harklande. Husch ja. Åhåjaja. Broms och Sörman trädde in krogen. Guds fred, gott folk, hälsade J. A. Broms, utan att svar. Hans syn hade blivit svag, och han stakade framför sig med käppen. Husch ja, ett sådant väder.

Nu ihörde kromprinsen visserligen inte till Andréns kunder, och hade inte heller annat sätt ådragit sig förmånen av denne herres personliga bekantskap, men när han och Persson, i synnerhet Persson, som lojala rojalister ströko av sig hattarna, lyfte han också hatten. Och hans blick tangerade ett ögonblick Perssons ansikte.

Än ströko de genom hallonhäcken, än fastnade de i krusbärsbuskarna, än klängde de i körsbärsträden, än kastade de sig över de söta ärterna, än smeto de in i mejeriet och klunkade ur mjölkfaten, än dristade de sig långt in i köket. Mannen med det slätrakade ansiktet log milt och förnöjt. Nu betar min hjord, sa han. Men Ludwig sa till Brita: Här sitta vi och skratta, som om ingen olycka hänt.

Vid sidan om den vida platsen låg ett härbärge med öppet loft, vars trappa var kringvuxen av rosor och myrten, och en skyhög cypress kastade sin smala skugga över vägen. Där måste de återigen släppa varann, ty trappan var smal. De ställde ifrån sig de skarpslipade spardorna och ströko bort dammet under fötterna.

De tittade långt i kolbingen, eller gingo med händerna väl inrullade i förklädet runt vedstapeln bakgården, den ynkliga lilla stapeln, som mest bestod av ris. Gummor och barn med säckar ryggen ströko i mörkret omkring tändsticksfabriken och kolupplaget. J. A. Broms satte ut vakter. Men vakterna fingo fri täring Tre Remmare och det svarta fnaset i kolbingen steg ända upp till kanten.

bröt bröllopsdagen in. Alla människor vaknade trötta och ondsinta efter mycket bråk, och när de första gästerna kommo för tidigt, efter som vattenförbindelserna aldrig kunde vara punktliga, tog ingen emot dem, utan de ströko snopna omkring backarne, som om de kommit att snylta.

Hans långa vita fingrar ströko tangenterna ryggen som om han kliat kattungar, och han skakade emellanåt sitt polkahår, slängande huvudet bakåt, och med foten pedalen att alla toner sjöngo kör skulle han just saxa händerna för att »spela i kors», professorn icke kunde styra sig längre, utan sprang upp och smällde igen locket att det skrällde i salen.

bröt bröllopsdagen in. Alla människor vaknade trötta och ondsinta efter mycket bråk, och när de första gästerna kommo för tidigt, efter som vattenförbindelserna aldrig kunde vara punktliga, tog ingen emot dem, utan de ströko snopna omkring backarne, som om de kommit att snylta.

Pastorn steg ner i en eka, åtföljd av Gusten; gick ut i akterstäven, tog upp sin bok, satte sin näsduk mellan vänstra handens fingrar och blottade sitt huvud, under det alla karlarne stranden ströko av mössorna. Ska vi ta 452, Jag går mot döden, kan ni den utantill? frågade pastorn. Jaa! svarades från stranden.

Pastorn steg ner i en eka, åtföljd av Gusten; gick ut i akterstäven, tog upp sin bok, satte sin näsduk mellan vänstra handens fingrar och blottade sitt huvud, under det alla karlarne stranden ströko av mössorna. Ska vi ta 452, Jag går mot döden, kan ni den utantill? frågade pastorn. Jaa! svarades från stranden.