United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !


Snart förvandlades skolsalen till en grönskade skog. I morgon skulle här blifva fäst för söndagsskolbarnen, och många vänner till de unga hade sändt hit de julgranar, som deras egna småttingar hade plundrat. Lärarinnan, en vänlig medelålders kvinna, gick liksom en god julfé omkring i salen för att ordna allt, som i morgon skulle pryda de vackra granarna.

Inte en vanlig, bleklagd värme, utan en äkta högsommarvärme, sådan som den är prärien i rötmånaden. började jag finna sysselsättningen trist. Jag grävde och grävde i oändlighet i den svarta, sorgliga jorden. Allt längre ned sjönk min lekamen under den normala nivån, och ändå fanns det alltjämt mera jord kvar. Till slut greps jag av förtvivlan.

Skalden anmodar en livvakt av tidningsskrivare att slå sig ned vid hans bord! Nu kan man äta kväll utan att kompromettera sig. Valet överklagas nästa dag i ett par Stockholmstidningar med vanlig kraft och verkan, men i en annan hälsas det med jubel av hela »Svenska Folket». Närmaste åtgärd efter ett inval i Svenska akademien är att föremålet avritas och biograferas i Illustrerad Tidning.

Alltså, farväl till i afton, fru Karell!" "Farväl." De gåfvo hvarandra handen, och dörren slöt sig efter Nymark. "Han är vänlig och angenäm," tänkte Alma, hon blef allena; "det är intet underligt att man trifs väl i hans sällskap." kvällen, Alma gjorde toilett för festen, kom Arvi till henne med kartan och geografin. "Jag hittar ingenting den här kartan, mamma.

Det vore bra om redaktionen ville namngiva dessa, för exemplets skull och varnagel. Lund den 6 april 1898. J. Johansson , f. lantbrukare. Snälle hr Johansson! Var vänlig kom hit, medförande ryktet, katten och studentskan eller den andra personen, skola vi se om vi kunna göra något av'et. Red. Kungörelse .

Inge satt i högsätet och rodnade och teg och därför vill jag inte längre visa honom vanlig hövisk gästfrihet. Du kunde ha stannat och vänt honom ryggen. Det säger du, som aldrig har mött honom. Ingen vänder ryggen åt honom. Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig hästen och flydde.

Och till den slutsatsen kom jag, att min man icke alls viste uppskatta mitt arbete, och att han aldrig någonsin hjälpt mig, huru tung min börda än varit. Mari hördes icke af. Nu hade hon redan dröjt borta i nära två timmar. Jag var nervös att det knykte i fingerspetsarna. Hvad skulle jag göra? Hastigt fann jag råd. Jag hade ju en vänlig granne, fru Hartman, som många gånger förut hjälpt mig.

Han började visserligen igen att kamma upp håret som förr, att olja in det och sno mustascher och skägg, som han gjorde i sina unga dar, att sätta sig röda västar och att slänga duken om halsen som en teaterröfvare ... men, hvad gjorde det, han var ju ändå vänlig och god mot sin hustru, som låg där och ingenting dugde till.

Barnens kaffekoppar krossas utan förskoning, gossen hinner lyckligtvis rädda sin präktiga häst, men den ljufliga leken och färden till Egypti land tog ett ledsamt slut. "Stackars små, som i vägen", ljuder en vänlig röst från ett fönster tvärs öfver gården. "Kom till min trappa, kära barn!" fortsätter samma vänliga röst, "sätt er där och fortsätt att leka!"

Predika inte moral för mig, det är i alla fall förspild möda, ty jag är en mycket otacksam lärjunge." "Och ni tvekar inte alls att tillstå det?" "Emedan jag vet, att ni förlåter det för mina många goda sidors skull. Inte sant?" "Man måste skratta åt er, om man vill eller inte." "Och vara vänlig som förut. Får jag lof?" Han bjöd henne sin arm. "Hvart?" frågade Alma.