United States or Micronesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Säg, Kristiana, om ni vill komma till mig, när jag snart måste bort? Eller förr, säg att ni inte mer vill öfverge mig!» »Den vissnar igen om en half timme, pass nu på allesammans!» Frun öppnade dörren till köket och bjöd vaktmästaren in med gamla Bina. »Kom och se, den här blommar blott hvart femtionde år, men är då så vacker som världens skönaste ros, se, se!»
Men att denna sista omständighet, nämligen att Ballhorn upptäckt dem, var av den största vikt för de »fossila» författarne, framgick alldeles tydligt, då en hel kista med vers från förra århundradet hittats på en herrgårdsvind och underställdes Ballhorns granskning, varvid denne fann dem allesammans värdelösa. Ballhorn hade övertagit svenska litteraturen på entreprenad.
Anna-Clara lade ringen i en liten ask och skrev på locket: »Till min dotter.» Anna-Clara har många sådana små saker, som äro testamenterade till hennes dotter. Tyvärr äro de allesammans litet trasiga, men Anna-Clara säger, att de bli alldeles som nya då de bli lagade.
Berättelsen lyder så här: Jag har bott i skärgården i sommar på en ö mitt i havet. Jag bodde på ett pensionat och där hände detta med bromsen. Vi voro rätt många gäster i huset, allesammans mycket hyggliga människor. Sommaren har ju varit så vacker i år, ehuru litet torr, men det är nu böndernas sak. En sådan torr sommar bli bromsarna stora, tunga och feta men dock fullt arbetsföra.
Der bredvid i sin höga rödmålade stapel hängde matklockan, hvars klara malmtoner genast ljödo ut öfver nejden. Vid deras klang slutades arbetet på skördeåkern, männen torkade svetten ur sina ansigten med skjortärmarne, qvinnorna jemkade sina dukar, och allesammans begåfvo sig upp längs ledet till gården. Om en stund vore de i stugan.
Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden. Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt. Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.
Jean gick genast på Olsson och tog honom i famnen: Nå, var farbror nöjd med oss i afton? Jean hade nämligen aldrig sett en bonde utom i kungliga nationaldivertissement och trodde därför att de kallades farbror allesammans. Jo Jag var mycket nöjd med min afton, och jag ser nu att man kan lära ett och annat på spektaklet, som man inte vet förut. Nå, se där!
Jag måste taga upp dem och riktigt se, att de alla voro lika väl aktade. "Ser farbror, jag är så rädd om dem, för jag har fått löfte af far att få dem inbundna till en stor, vacker bok, om jag riktigt aktar dem. Jag har läst dem allesammans en gång, men när jag får dem inbundna, skall jag läsa dem många gånger." Och så stängde han lådan om sin skatt och såg så lycklig ut.
De var prins Bernadotte! Han tycker inte om sådant där." "Va ... va....", stammade han. "Är herrn levande?" "Det äro vi allesammans", svarade jag. "Den kungliga familjen sitter här en timme om dagen numera för att undvika det eviga rännandet uppe i slottet. Jag är en tjänstgörande kammarherre."
Och ättlingen till denna höga varelse går här omkring oss som en helt vanlig tax, visserligen med ett spaderess där det skall sitta men ändå och denna varelse får äta ur en bleckskål i ett kök och ligga i en korg i en tambur och ha till täcke en gammal uttjänt aftonkappa! Då den unga frun gått, gå vi allesammans ut och titta på Chapman där han ligger i korgen. Ingen förändring.
Dagens Ord
Andra Tittar