United States or Belarus ? Vote for the TOP Country of the Week !
De kände sig icke små under stjärnorna utan samhöriga med både sol och måne och hela jorden omkring dem. De trodde, att allt var deras och att de bara behövde räcka ut handen för att taga det. De kommo med buller och oväsen som en svärm av vårfåglar, men mitt i yrseln blevo de plötsligt inbundna och kloka, ty de voro två män, som lovat sig att icke stupa utan vinna.
Hur hemskt skönt! Av faderns övriga lilla bibliotek hade ingenting satt hans fantasi i rörelse. Det fanns ingenting, som hade tillämpning på honom själv. Hos morfars fanns det också en del böcker. Men de voro alla så fint inbundna att de stodo inlåsta i skåp med blå rullgardiner fördragna i vardagslag. Och hos farmor funnos alla farfars böcker. Men det var mest teologi.
Han fröjdade sig i hoppet. Men när nyår kom, då hade hans far redan de 52 numren af tidningen inbundna till en den allra präktigaste bok. Det är i läsningen af den vår gosse sitter så försjunken. Jag undrar, huru många af våra läsare göra som gossen, om hvilken jag nu berättat? Gör du som han, så får du med tiden ett riktigt litet bibliotek fullt med goda, intressanta böcker. Små djurvänner.
Tanken på hvad som skulle fås sedan man stigit opp från bordet jemte faderns fortsatta betraktelser öfver Johans inbundna väsen framkallar fortfarande hans tårar. Man stiger opp från bordet. Kom in du, säger fadern och går in i sängkammaren. Modern följer. Bed pappa om förlåtelse, säger hon. Jag har inte gjort det, skriker han nu. Bed pappa om förlåtelse, säger modern, och luggar honom.
Jag måste taga upp dem och riktigt se, att de alla voro lika väl aktade. "Ser farbror, jag är så rädd om dem, för jag har fått löfte af far att få dem inbundna till en stor, vacker bok, om jag riktigt aktar dem. Jag har läst dem allesammans en gång, men när jag får dem inbundna, skall jag läsa dem många gånger." Och så stängde han lådan om sin skatt och såg så lycklig ut.
Han gick omkring som en vingskjuten fågel den första tiden sedan hon rest; men det var icke samma inbundna, kalla, ödsliga saknad som förr. Nu var isen bruten, nu kom han om aftonen, när missmodet blef honom för tungt, och lade sitt hufvud in till sin mors bröst. Hon strök smekande med sin hand öfver hans nacke: »Min gosse! Min käre gosse!» sade hon blott.
Och under det de andra stillatigande åsågo hans bläddrande i det tjocka, inbundna manuskriptet, slog astronomen upp en sida, lade folianten i knät och sade: Ja, det är sant. Vi måste som åskådningsmaterial hava en kopp svart, rykande kaffe. En syn i en kopp kaffe.