United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan stammade fram någonting. Plötsligen gav han upp varje försök att rädda situationen. Han blev ond. Inom honom mumlade det: Fan också, när han ser att jag inte kan! Vad bråkar han för? Alltid ska man behandlas som en barnrumpa. Aldrig ska man behandlas som en vuxen mänska. Du har inte läst på? Nej. Det blev tyst en stund.
Publiken talade och skrek, stampade, hvisslade, skrattade. Allt flere personer trängdes på scenen, i gångarne, i förstuar, korridorer. Direktören lät ridån gå upp, han steg fram, der blef ögonblicklig tystnad. Han stammade ... han tryckte handen mot hjertat. Han skakade på hufvudet.
Där inne till höger i kyrkan hittar du trappan. Men Magnus grep bergmästaren hårt i armen. Du får bara inte berätta, att det är Valdemar som smugit sig bort, stammade han med stigande ängslan. En sådan olydnad skulle bli hårt straffad på långfredagsmorgonen. Ännu veta de ingenting där uppe. Låtsas då hellre, att det är någon annan. Säg då hellre, att det är jag.
Ingenjör Krok talade för anslaget, men överväldigades plötsligt av rörelse, ryckte i sin lock, stammade och måste gå sin väg. Han återvände icke ens till voteringen, som han ansåg överflödig. Det var den och det var den icke, hur man nu vill taga saken. Häradshövding Björner bemötte stadsläkaren.
Förlåt, sade han gång på gång och smekte hennes hand. Men hon stammade endast åter och åter detta "gå, gå!" Det var som om hon hade glömt alla andra ord. Tomas gick. Märta stod framför spegeln. Var hon densamma som förut? Eller hade hon blivit en annan? Och i kväll skulle hon dansa kring majstången med de andra med syskonen Hon drev av och an i rummen. Hur mycket kunde klockan vara?
För det var hon, och gästgivarn, som ville bli av med ungen. Fråga honom själv. Mor mor i Sutre? stammade länsman. Då brusto dammar och fördämningar och svärans sladder sköljde över länsmans huvud, piskande och fräsande som skum kring hans stora, hängande öronlappar. Sutre! Sutre! skrek hon. Sutra mig hit och sutra mig dit. Är det fint, det?
Några ansikten sträckte sig in genom dörren, ohyggligt blåbleka som Leikins pestandar, och drucko häftigt och törstigt i hans ställe. Ni skall tacka oss sedan, men nu måste vi styrka oss, stammade de, och han lät dem få som de ville. När de återigen hade rusat bort, sade han: Dessa prästtjänare ha något i sinnet, efter de smyga omkring utan att lägga sig till sömns.
Åter en motgång. Wolfgang betänkte sig. Edra betyg? upprepade doktorn. De kommo bort I en koffert, som föll över bord! utbrast doktorn, och Wolfgang såg bestört på honom, ty just detta, ord för ord, tänkte löjtnanten att säga. Ja, stammade han. Jo, jag känner till det där, sade doktorn, så där säga de alla. Men jag tycker om ert utseende. Jag har inte haft arbete på tre månader, påstod Wolfgang.
Där grep han hårt fast om jarlens vänstra hand och höll upp den framför sina ögon, men det kom liksom vattenbläddror för dem, så att han ingenting kunde se. Har jag blivit blind? stammade han. Jarlen, som kände sig prisgiven åt folket, gjorde intet motstånd utan stirrade på den rundaxlade bonden och hans tarvliga vadmal. Äntligen fick han besinningen åter och fattade den grå skepnaden för bröstet.
Du får inte undra på, att hon inte själv vill stiga in under ett tak, där hennes syster fått lida så mycket. Men hon hälsar dig storsint, att hon vill glömma. Och hon, som känner bygden, har hjälpt oss till rätta med mycket, far. Hennes egen goda härkomst känner du, men hon har tillstått, att också Jorgrimme och hans dotter enligt sägnen stammade från väldiga finnkonungar i forntiden.