United States or Kyrgyzstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Pojke, väste han, svär att gå härifrån ... för alltid ... eller jag stryper dig! Fattad av dödsfasa skulle Klemens svurit den ed, som helgonet avfordrade honom; men han kunde det icke. Han kände sig nära att kvävas. Förskräckelsen gav honom en ögonblicklig styrka, så att han förmådde resa sig upp från mossbädden, där han suttit under detta uppträde.
Publiken talade och skrek, stampade, hvisslade, skrattade. Allt flere personer trängdes på scenen, i gångarne, i förstuar, korridorer. Direktören lät ridån gå upp, han steg fram, der blef ögonblicklig tystnad. Han stammade ... han tryckte handen mot hjertat. Han skakade på hufvudet.
Gör hur tusan du vill, jag skall visst inte blanda mig i det, sade han, i det han spelade förargad. Verkningen var ögonblicklig. Wolfgang svarade: Det kan hända, att du har rätt. Gott, så slå vi ett streck över den historien. Men han blev tyst och allvarlig och efter en stund kom det: Nej, vet du. Ett ansikte som hennes kan inte dölja förräderi. Tja, gudarne vete det. Tänk på gamle Levison.
På samma vis som de kloka hinduerna göra skallerormarna till sina vänner och gäster, gjorde fru Lasson dessa unga konstnärer till sina. De kommo skyggt och misstänksamt, färdiga till ögonblicklig reträtt. De drucko det framsatta portvinet, som dödat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga. De blevo mer och mer modiga. Måhända var det Lassons mod, som på ett mystiskt sätt övergick i dem.
Det är således en klar sak, att, om samma mening löper genom flere verser, tanken, som utan oreda kan vänta ett påföljande, alldeles icke fordrar en så uteslutande och ögonblicklig tillfredsställelse, att det ju ej vore orätt att för den påbörda örat ett tillskott af takter, dem det ej under sin en gång gifna harmoniska åskådnings lagar kan försmälta och ordna.
Hon kände en ögonblicklig lust att springa efter honom, att leda honom, så han ej skulle falla, men hon hejdade sig. Hvad hade hon med honom att göra? Hon tänkte på huru lycklig hon varit detta sista år, huru hon egde två hem, och hjertan att vända sig till, när hon behöfde det, men för öfrigt fick vara sin egen, så oberoende, som en fågel i luften.