United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skulle man i hennes fägring blott vilja se uttrycket af den svaghet för vackra figurer, som vi, diktens män, gärna röja, så inrymde man den en för inskränkt betydenhet. Här är den nämligen nödvändig, ja, man kunde säga gifven henne af gudarne, icke af skalden. Hon måste vara skön, för att hennes rykte skulle spridas och hinna Hjalmar.
LEONTES. Nej, kvinna, bed i trygghet du till gudarne Med modershjärtats outtröttligt trägna flit Om räddning för din son och om hans återkomst; Det tillhör dig, det är ditt ädla, sköna kall. Om du blir bönhörd, återfår af ödets gunst I lifvet än Eurysakes, välan, var glad, Var lycklig du och lämna sorgerna åt mig. Nu gå! Ett åskmoln stiger opp vid hafvets rand; En storm är nära.
Och när samtalet är ändat, går han lugnt att bada, hör sig för om vad han bör göra för att underlätta giftets verkningar, tager farväl av hustru, barn och vänner, inkallar fångvaktaren, som gråtande räcker honom bägaren, och han tömmer den utan motvilja, sedan han bett till gudarne om en lycklig färd till den andra världen.
Det var just icke förskräckligt, men det var rörande, ty hon hade bundit barnet fast vid sitt bröst och hade slagit sina armar så hårt omkring det. Lovade vare gudarne, att havet icke fick behålla sitt byte! Det är dock en tröst att veta, att hennes skugga ej har att irra till eviga tider vid Stygens älv, utan kommer till sin bestämmelse och får lugn i underjorden.
Kanhända till och med att det i själens innersta gömmer sig ett obestämt medvetande om att allting här på jorden är blott en maskerad, är sken och gyckelbilder, och att gudarne roa sig åt våra lidanden. Högt uppe, ovanför berget på vilket slottet är byggt, reser sig en klippa som behärskar de övriga och bereder utsikt över den infernoliknande hålvägen.
Därefter hade biskopen trätt upp på predikstolen. Han avhandlade först försoningsläran, sådan hon den tiden uppfattades av båda de stora kristna lägren. Genom våra första föräldrars fall hade döden och djävulen fått makt över världen. Människosläktet hade hemfallit under satan och hans änglar och dyrkade dem i de hedniska gudarne.
TEKMESSA. Du nämnde Dike; bjuder hon dig rycka djärft Från underjordens stränga makter deras rätt, Då du åt gamar, ej åt dem den döde ger? EURYSAKES. Ej fattar jag, hur gudars rätt förnärmas kan Däraf, att denne utan graf blir gamars rof. TEKMESSA. Kortsynta barnatanke, hvad du irrar lätt! Hvem tillhör väl den döde, den som slutat af Sin räkning ren med mänskor, om ej gudarne?
Olympiodoros, jag hoppas, att du medtagit tillräckligt papyrus för att utförligt skildra mina bragder? Ah, sade Olympiodoros, prisa du gudarne eller, om du hellre vill, dina trasiga apostlar och helgon, att du fått en så ojämförlig historieskrivare som atenaren Olympiodoros.
Förkrossad af Oihonnas och Hjalmars fall, erkänner han gudarnes seger, som är en högre världsordnings seger öfver det själfviska mänskliga jaget. Gudarne hafva icke slagit honom som i den grekiska ödestragedin i blind obeveklighet. Deras slag har afsett Fjalars uppfostran, ett luttrande af den ädla metallen från det själfviska slagget.
Ett obestyrkt rykte går om att Annie Besant blivit katolik. Jag väntar ännu på svar från det belgiska klostret. När denna bok blir tryckt, bör jag ha mottagit svaret. Och sedan? Därefter? Ett nytt skämt av Gudarne, som storskratta när vi gråta heta tårar? Lund den 3 maj-25 juni 1897. Epilog. Jag hade först avslutat denna bok med ett utrop: »Vilket skämt, vilket dystert skämt är ändå icke livet!»