United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Emellertid var han ej så alldeles säker på Kuntzes omisstänksamhet, varför han strax efter föreslog sin vän Wolfgang att de tillsammans snarast skulle uppsöka astronomen, som ingen av dem ännu kände personligen. Tja, svarade löjtnanten, bara jag slipper att resonera med honom om teorierna, ty då skiner det igenom, att jag inte läst ett enda ark av hans skriverier.
De har ju den där präktiga gamla förvaltaren Halling. Så det blir en god praktisk efterkurs för dig. Och sen få vi ju se Och Backarna? Jo, jo. Det med. Jag har talat med brukspatron. Men det är ju en sådan opraktisk karl. En narr, en komplett narr. Han är värre än din gamla pappa. Ja, ja, tillade han urskuldande. Han är ju också olyckligare. Mycket olycklig. Nå, hur går det då? Tja, tja, tja!
Tja, tja, av skadan blir man vis, tröstade Blenda. Inte rår du för, att du är ung och dum. Men nu stannar du väl på Björkenäs? Tills vidare ? Tills i vår, om ni tillåter, innan dess har jag nog fått någon plats. Som du vill. Hon duade honom. Hon duade honom i sängkammaren, i salen, inför allt folket. Det plågade Abraham. Men det tycktes icke väcka anstöt eller ens förvåning bland folket.
Gör hur tusan du vill, jag skall visst inte blanda mig i det, sade han, i det han spelade förargad. Verkningen var ögonblicklig. Wolfgang svarade: Det kan hända, att du har rätt. Gott, så slå vi ett streck över den historien. Men han blev tyst och allvarlig och efter en stund kom det: Nej, vet du. Ett ansikte som hennes kan inte dölja förräderi. Tja, gudarne vete det. Tänk på gamle Levison.
Jo, nu är hon allt fast hos Hagelin igen. Jag ligger ju efter honom som hund efter räven. Så jag vet, var han har sin gång. Hon fick vara tämligen i fred här på försommaren. Men nu har han varit två gånger vid Stenbrogatan, och hon är i bönhuset var kväll. Hon och Evelin. Vet Gusten av, att Hagelin varit i deras hem? Tja, det kan jag inte säga.
Tja, det ska det nog bli. Ska dä bli regementsmusik? Är du alldeles förbannad pojke! Vem har sagt det? Ja trodde dä. Du tror så mycke. Jaså! Tack, snälla pappa! God natt, snälla pappa! Då han dagen efter som vanligt sökte upp rabulistbarnen på Lillegård möttes han av en högtidlighet, vars like han förut aldrig känt. De knappast hälsade på honom.
»Det förtjänade du och så var jag elak mot dig förut. Men jag ångrade mig genast.» Anderblad teg, men befarade det värsta. »Blev du mycket ledsen?» Han såg på flickan. Hon var onekligen söt. Tja varför inte? »Jag blev alldeles förtvivlad», ljög han alltså fermt. »Och det går nog aldrig över», tillade han dystert.
»Ingeniör Pompowski är en mycket arbetsam man. Kolossalt!» »Godt men hvad arbetar då denne mystiske herre med för slag?» »Tja sannerligen om jag vet,» ljöd apotekarens svar. »Det är nog ingen människa, som känner det med visshet.» Reportern tyckte detta var rätt besynnerligt och hans nyfikenhet väcktes i högsta grad. »Men hvar finnes mannen i fråga?»
Men säg sanningen, den där hunden tål inte att höra folk ljuga.» Klyvarbom vred sig. »Nå!» Bulldoggen fick ett tecken, och kom morrande fram. »Nå ja! Jag kanske tog miste på person.» »Kanske?» »Ja, nästan säkert.» »Nästan?» »Tja, alldeles säkert då.» »Det låter höra sig. Blev för resten er syster antastad alls?» »Det hör inte hit.» »Nej, men det intresserar mig.»
Agronomens humör var tydligen lite kort. Rosenberg gick fram till maskinen och granskade den noga. »Tja, allt tycks vara i sin ordning», sade han när inspektionen var avslutad. »Jag kan verkligen inte förstå att den inte vill gå.»